I mitt hjärta så finns det mycket platts, men den som tar mest av denna är Sofia. Hon är mitt allt, min ros
Jag önskar att jag kunde förklara hur jag kände för henne, men det är så mycket.
När jag är borta ifrån henne så blir mitt hjärta tungt och när jag är nära henne så vill jag inte släppa. Att få sova vi henne är himlen, att få smaka henne, känne hennes läppar imot mina är som ett extrakt av självaste etopia.
Vi håller varandra, tiden stannar för några sekunder som om något i hela världen aldrig hade existerat.
Allt annat i världen blir så oviktigt när jag ser henne.
Hon vars ansikte kan lysa upp solen
Jag älskar dig Sofia, av hela min kropp, av hela min själ
