Rött, kärlekens och oanade superkrafters kraftkälla

Det var lände sen jag blogga. Har inte riktigt orkat. Jag har mest suttit hemma och grubblat. Har blivit ganska asocial på senaste tiden. Jag vill ringa kompisar men jag finner inte lusten. Alla verkar göra något med sinna liv medans jag är definitionen av arbetslös. *suck*
Aja, man kan ju inte sitta och vara sådär äckligt EMO, då kan jag ju lika bra skjuta mig själv och göra världen en tjänst. Nä, jag ska försöka ta några kurser och förbättra min engelska och kanske lära mig ett nytt språk. Jag lär mig även smått att laga mat och liknande och det är ju nyttigt, eller?

Fast just nu har aldrig varit så irriterad på ett manifestationsförslag förut i mitt liv. Det hela började med att jag vid elva tiden fick ett SMS om att jag måste ha en röd tröja för att visa mitt stöd för burma. Jag blev bara arg när jag såg det.
Hur fan löser det något? Har alla röda tröjor en slags dold superkraft som skyddar dom Buddistiska munkarna från slag, tårgas och kulor eller? Och "kraften" blir bara stark nog om alla har på sig tröjorna? Låter som världens sämsta fusion mellan anime och politik jag hört om.
Nej, tröjorna bevisar bara en sak, och det är människors fulkommliga lathet att göra något som faktist betyder något för landet. Att bära den röda tröjan tar bort deras skuldkännslor och dom tror att dom har gjort världen bättre. Hade det inte bara varit enklare att skänka en tia eller mana politikerna att göra mer än att säga "Det som händer i burma är ju inge bra, demokratin ska segra" och sedan putsar dom deras monokel i sann borglig anda för att ta en sip brandy ur ett kristalglas. Åh vad jag blir trött på medelmänniskor som tror att ett !KLÄDESPLAGG! kan göra någon skillnad, ÅHHH!

Aja, skit samma i det, vi får väll se som sagt vart livet går.