Ren
Skär
Humor
Didi Örnstedt har en blogg.
Och hon skyller delvis rolltagande/rollspel på masakern i finland.
Jag tror nog att jag aldrig har sett en så paranoid människa i hela mitt liv.
http://nertus.se/?p=79
Sunday, November 25, 2007
Sunday, October 21, 2007
Födelsedag
Happ, då är man 19 då alltså. Det känns verkligen inte så speciellt. Har fått lite mera kläder och pengar så jag klarar mig ett tag framåt. Yäy. Nu är det dags att återgå till hem till midgård se 2, tja
Monday, October 15, 2007
Sista politiska inlägget
Jag har minna egna åsikter. Dom står utanför vad min vänskapskretts tycker i flertal fall (oftast alla). Men efter att ha försökt ha en politisk debatt med Nylin så får man svaren att ens åsikter är fel och oviktiga. Jag orkar inte med oacceptans av ens åsikter. När man inte ens får argumentera imot är det något fel. Som sista uttalande så har jag endast minna ståndpunkter.
Jag anser att varken israell eller palestina har rätt. Men jag kan förstå varför konflikten ser ut som den gör idag.
Varför?
http://video.google.com/googleplayer.swf?docId=-2533702461706761547&hl=en
Jag skitter i om du är så amerikansk så att du skiter vapen eller du är så vänster att du har ett altare till Stalin, alla borde se detta. Detta är en NEUTRAL dokumentär om tiden från 1948 (israel skapades) till dagsläget.
Ps: Ber om ursäkt för bildkvaliten, men det är googlevideo vi snackar om.
Jag anser att varken israell eller palestina har rätt. Men jag kan förstå varför konflikten ser ut som den gör idag.
Varför?
http://video.google.com/googleplayer.swf?docId=-2533702461706761547&hl=en
Jag skitter i om du är så amerikansk så att du skiter vapen eller du är så vänster att du har ett altare till Stalin, alla borde se detta. Detta är en NEUTRAL dokumentär om tiden från 1948 (israel skapades) till dagsläget.
Ps: Ber om ursäkt för bildkvaliten, men det är googlevideo vi snackar om.
Tuesday, October 02, 2007
Liv, vad är det?
Nu har det gått x antal veckor sedan jag kommit hem ifrån gottland. Jag har bara sökt 2 jobb hittils och inte fått nått svar på dom. Mina dagar går ut på att spela company of heroes medans jag väntar på att någon film ska ladda klart. Jag har verkligen aståkigt. lla andra verkar ju ha något att göra. Nyllet pluggar, martin pluggar, Dennis.... Dennis har jag inte ringt... Nu undrar jag varför? Aja, får ringa till han senare och kolla vad han gör. Livet är ganska trist helt enkelt. Och det är troligen därför jag har varit så cynisk senaste tiden. Jag blandade den cyniska synvinkeln och intog debatter som var aktuella. Mest om israel vs pallestina och radikala islam.
Men nu har jag bestämt mig för att försöka se lite lättare på världen och inte vara så cynisk. Jag ska försöka.
Ps: Hittade denhär bilden av misstag när jag sökte om kurderas frihetskamp. Tror att bilden handlade om Kurdiska säkerhetsstyrkor som åker imot en misstänt bilbomd då den detoneras i fjärran. Underbar timeing av kameramannen.
Men nu har jag bestämt mig för att försöka se lite lättare på världen och inte vara så cynisk. Jag ska försöka.
Ps: Hittade denhär bilden av misstag när jag sökte om kurderas frihetskamp. Tror att bilden handlade om Kurdiska säkerhetsstyrkor som åker imot en misstänt bilbomd då den detoneras i fjärran. Underbar timeing av kameramannen.
Friday, September 28, 2007
Rött, kärlekens och oanade superkrafters kraftkälla
Det var lände sen jag blogga. Har inte riktigt orkat. Jag har mest suttit hemma och grubblat. Har blivit ganska asocial på senaste tiden. Jag vill ringa kompisar men jag finner inte lusten. Alla verkar göra något med sinna liv medans jag är definitionen av arbetslös. *suck*
Aja, man kan ju inte sitta och vara sådär äckligt EMO, då kan jag ju lika bra skjuta mig själv och göra världen en tjänst. Nä, jag ska försöka ta några kurser och förbättra min engelska och kanske lära mig ett nytt språk. Jag lär mig även smått att laga mat och liknande och det är ju nyttigt, eller?
Fast just nu har aldrig varit så irriterad på ett manifestationsförslag förut i mitt liv. Det hela började med att jag vid elva tiden fick ett SMS om att jag måste ha en röd tröja för att visa mitt stöd för burma. Jag blev bara arg när jag såg det.
Hur fan löser det något? Har alla röda tröjor en slags dold superkraft som skyddar dom Buddistiska munkarna från slag, tårgas och kulor eller? Och "kraften" blir bara stark nog om alla har på sig tröjorna? Låter som världens sämsta fusion mellan anime och politik jag hört om.
Nej, tröjorna bevisar bara en sak, och det är människors fulkommliga lathet att göra något som faktist betyder något för landet. Att bära den röda tröjan tar bort deras skuldkännslor och dom tror att dom har gjort världen bättre. Hade det inte bara varit enklare att skänka en tia eller mana politikerna att göra mer än att säga "Det som händer i burma är ju inge bra, demokratin ska segra" och sedan putsar dom deras monokel i sann borglig anda för att ta en sip brandy ur ett kristalglas. Åh vad jag blir trött på medelmänniskor som tror att ett !KLÄDESPLAGG! kan göra någon skillnad, ÅHHH!
Aja, skit samma i det, vi får väll se som sagt vart livet går.
Aja, man kan ju inte sitta och vara sådär äckligt EMO, då kan jag ju lika bra skjuta mig själv och göra världen en tjänst. Nä, jag ska försöka ta några kurser och förbättra min engelska och kanske lära mig ett nytt språk. Jag lär mig även smått att laga mat och liknande och det är ju nyttigt, eller?
Fast just nu har aldrig varit så irriterad på ett manifestationsförslag förut i mitt liv. Det hela började med att jag vid elva tiden fick ett SMS om att jag måste ha en röd tröja för att visa mitt stöd för burma. Jag blev bara arg när jag såg det.
Hur fan löser det något? Har alla röda tröjor en slags dold superkraft som skyddar dom Buddistiska munkarna från slag, tårgas och kulor eller? Och "kraften" blir bara stark nog om alla har på sig tröjorna? Låter som världens sämsta fusion mellan anime och politik jag hört om.
Nej, tröjorna bevisar bara en sak, och det är människors fulkommliga lathet att göra något som faktist betyder något för landet. Att bära den röda tröjan tar bort deras skuldkännslor och dom tror att dom har gjort världen bättre. Hade det inte bara varit enklare att skänka en tia eller mana politikerna att göra mer än att säga "Det som händer i burma är ju inge bra, demokratin ska segra" och sedan putsar dom deras monokel i sann borglig anda för att ta en sip brandy ur ett kristalglas. Åh vad jag blir trött på medelmänniskor som tror att ett !KLÄDESPLAGG! kan göra någon skillnad, ÅHHH!
Aja, skit samma i det, vi får väll se som sagt vart livet går.
Sunday, May 27, 2007
"TÅG!"
Ja, då sitter man här vid helgens slut och ska berätta om fredagen man hade. Orkar inte ta lördagen då mamma hade 50års kalas och jag spenderade 50% av tiden utanför och drack öl med några kompisar.
Fredag: Mösspåtagning
Ja, ursanimej vad bra det känns att skolan är slut. Jag tar ju igentligen studenten den 8 juni men nu var det mösspåtagning.
"Och så släpper ni balongen med vänster hand och sedan på med mössan med höger..."
Happ, det var ju enkelt.
Aja, efter några "kodac moments" med föräldrarna så var det dags att följa med klasskamraterna till någons hus och förkröka. Köpte några murphys och så var det av med buss 622. Det var typ världens bästa busschaför som körde.
"15 studenter: Tuta!
10 sekunder senare: *tut, tut*
15 Studenter: JAAAAAAA!"
Väl hos människan blev det några öl (typ 2-3) och lite skratt för att sedan dra igen. Vi skulle till gallerian och en resturang som hette april på "studentmiddag". Buss igen och sedan roslagsbanan.
" Klasskompis: Fan vad jag är pissnödig!"
"Klasskompis 2: Men kan du inte hålla dit?"
"K1: Nej, det är ju bajslångt till stan!"
"K2: Men hur fan gör du då då?"
"K1: Nej, nu pissar jag i papperskorgen! *går iväg och kommer tillbaka 10 minuter senare*"
"K1: Jag har inte gjort något, förstått"
Efter resan dit och en om möjligt grövre men mera sargad röst efter gammla klasiker som "snabbköpskasörskan" och "för vi ska ta studenten" så åkte vi först till ett litet hak kallat "HarryBJames" Första man ser när man går genom dörren är ett bort med tre svartrockare med nerhängda krusifix och fintroll t-shirts. Jag höll mig lite lågt med minna åsikter ;). Efter en starköl så var det av till april där vi satte oss och tog några vatten så var det "maten". Man satt där hungrig som en gris (illa för att vara mig) och in kommer en liten köttbit med en kryddad poatis på sidan. Mums, förrätt tänker jag och så sa det slafs och så var den borta. Sen upptäckte jag sanningen...
"Klasskompis: Du ahlberg, det där var varmrätten"
Efter den meningen utbrister jag ett "Du skämtar? Happ, donken nästa då?". Sammanlagt drack jag några smuttar av Jack Daniels och en starköl (att tillägga så drack jag ölen på en gång för att hina med när alla bara drog). Och sen så bestämde sig alla att det var dags att åka till tegelbruket för att festa lite.
"Klasskompis: Jo, jag rakade benen igår så dom är skitlena, här, känn Ahlberg *tar tag i min hand och ägger det på vaden*
Ibland är minna klasskompisar roliga när dom är "salongsberusade". Som sagt så drog det till tegel där jag fick en oväntad överaskining när man hade kommit in. Där satt Anton, Mattias, Erik och en klasskompis vid namn Anders och drck vid uteserveringen, trevligt. Så jag gick till baren för att beställa en karlsberg och vad ser man att dom har som får ansiktet att lysa upp? Jo HOBGOBLIN! Så beställer man 50 cl av det och sätter sig och snackar en stund med dom om.... ja, Gud vet vad. Sen blev jag utmanad på lambo av en klasskamrat och där slant en trulborg ned. Efter lite mingel och dans så gick en av dom mest närstående klasskamraterna fram (Erik) och han fick en snilleblixt.
"Vi går hem till Åkersberga!" (att tilläggas var detta Täby och mellan dessa plattser är det ca 1,5-2 mil)
Jag i mitt yters nyktra tillstånd tyckte ju efter lite övertalning att detta var en utmärkt ide och det bar av. Då var klockan 00.25.
Vi börjar vårt äventyr att ta av oss tröjorna i den varma sommarnatten och gick i bara kavaj. Helt plötsligt fick vi ett sådan oerört sug efter gifflar så vi bestämde att statoil var en bra första hållpalts. Så stapplar vi in på Statoil, jag går fram till kassan, sätter ner armbågen i disken samtidigt jag pekar med hela handen och säger med en utsliten, wiskystänkt röst
"Du, vad fan har ni gifflarna?".
Efter lite handlande så gick vim längst med rälsen. Vi möte tre tåg. Det första var vid fängelset
"Jag: Shit, vi kan ju inte kasta oss på stängslet för då ser det ju ut som vill ska klättra över."
"Erik: Ahlberg, vem fan försöker rymma IN till ett fängelse!?
Det andra var såg vi rakt framför oss och det tredje upptäkte vi 50 meter ifrån oss och då kommer utrycket:
"TÅG!"
När klockan var 04:30 var vi äntligen frame i Åkersberga. Fötterna var döda, man gick som en zombie, handen var blå efter statoilkassen och studentmössan på sne och så var man frame. Man gjorde ett snabbt avsked med Erik och tackade för sälskapet och gick hem för att snabbt byta till pjamas och falla i sängen att sova. Sen sov jag till 12.00 nästa dag.
Oj vilket kul äventyr ^^
Fredag: Mösspåtagning
Ja, ursanimej vad bra det känns att skolan är slut. Jag tar ju igentligen studenten den 8 juni men nu var det mösspåtagning.
"Och så släpper ni balongen med vänster hand och sedan på med mössan med höger..."
Happ, det var ju enkelt.
Aja, efter några "kodac moments" med föräldrarna så var det dags att följa med klasskamraterna till någons hus och förkröka. Köpte några murphys och så var det av med buss 622. Det var typ världens bästa busschaför som körde.
"15 studenter: Tuta!
10 sekunder senare: *tut, tut*
15 Studenter: JAAAAAAA!"
Väl hos människan blev det några öl (typ 2-3) och lite skratt för att sedan dra igen. Vi skulle till gallerian och en resturang som hette april på "studentmiddag". Buss igen och sedan roslagsbanan.
" Klasskompis: Fan vad jag är pissnödig!"
"Klasskompis 2: Men kan du inte hålla dit?"
"K1: Nej, det är ju bajslångt till stan!"
"K2: Men hur fan gör du då då?"
"K1: Nej, nu pissar jag i papperskorgen! *går iväg och kommer tillbaka 10 minuter senare*"
"K1: Jag har inte gjort något, förstått"
Efter resan dit och en om möjligt grövre men mera sargad röst efter gammla klasiker som "snabbköpskasörskan" och "för vi ska ta studenten" så åkte vi först till ett litet hak kallat "HarryBJames" Första man ser när man går genom dörren är ett bort med tre svartrockare med nerhängda krusifix och fintroll t-shirts. Jag höll mig lite lågt med minna åsikter ;). Efter en starköl så var det av till april där vi satte oss och tog några vatten så var det "maten". Man satt där hungrig som en gris (illa för att vara mig) och in kommer en liten köttbit med en kryddad poatis på sidan. Mums, förrätt tänker jag och så sa det slafs och så var den borta. Sen upptäckte jag sanningen...
"Klasskompis: Du ahlberg, det där var varmrätten"
Efter den meningen utbrister jag ett "Du skämtar? Happ, donken nästa då?". Sammanlagt drack jag några smuttar av Jack Daniels och en starköl (att tillägga så drack jag ölen på en gång för att hina med när alla bara drog). Och sen så bestämde sig alla att det var dags att åka till tegelbruket för att festa lite.
"Klasskompis: Jo, jag rakade benen igår så dom är skitlena, här, känn Ahlberg *tar tag i min hand och ägger det på vaden*
Ibland är minna klasskompisar roliga när dom är "salongsberusade". Som sagt så drog det till tegel där jag fick en oväntad överaskining när man hade kommit in. Där satt Anton, Mattias, Erik och en klasskompis vid namn Anders och drck vid uteserveringen, trevligt. Så jag gick till baren för att beställa en karlsberg och vad ser man att dom har som får ansiktet att lysa upp? Jo HOBGOBLIN! Så beställer man 50 cl av det och sätter sig och snackar en stund med dom om.... ja, Gud vet vad. Sen blev jag utmanad på lambo av en klasskamrat och där slant en trulborg ned. Efter lite mingel och dans så gick en av dom mest närstående klasskamraterna fram (Erik) och han fick en snilleblixt.
"Vi går hem till Åkersberga!" (att tilläggas var detta Täby och mellan dessa plattser är det ca 1,5-2 mil)
Jag i mitt yters nyktra tillstånd tyckte ju efter lite övertalning att detta var en utmärkt ide och det bar av. Då var klockan 00.25.
Vi börjar vårt äventyr att ta av oss tröjorna i den varma sommarnatten och gick i bara kavaj. Helt plötsligt fick vi ett sådan oerört sug efter gifflar så vi bestämde att statoil var en bra första hållpalts. Så stapplar vi in på Statoil, jag går fram till kassan, sätter ner armbågen i disken samtidigt jag pekar med hela handen och säger med en utsliten, wiskystänkt röst
"Du, vad fan har ni gifflarna?".
Efter lite handlande så gick vim längst med rälsen. Vi möte tre tåg. Det första var vid fängelset
"Jag: Shit, vi kan ju inte kasta oss på stängslet för då ser det ju ut som vill ska klättra över."
"Erik: Ahlberg, vem fan försöker rymma IN till ett fängelse!?
Det andra var såg vi rakt framför oss och det tredje upptäkte vi 50 meter ifrån oss och då kommer utrycket:
"TÅG!"
När klockan var 04:30 var vi äntligen frame i Åkersberga. Fötterna var döda, man gick som en zombie, handen var blå efter statoilkassen och studentmössan på sne och så var man frame. Man gjorde ett snabbt avsked med Erik och tackade för sälskapet och gick hem för att snabbt byta till pjamas och falla i sängen att sova. Sen sov jag till 12.00 nästa dag.
Oj vilket kul äventyr ^^
Monday, May 14, 2007
Burninating money
Wow, pengarna bara rinner iväg. Gotland tar en massa pengar, skivorna tar en massa pengar, andra grejer tar en massa pengar.
Den här veckan ska jag på skiva imorgon som kapten krok (heh heh) och bara det kostar, sen ska jag betala en middag på 250 kr imorgon. På torsdag ska jag handla kostym och på fredag ska jag till sjätte tunnat och äta middag. Senare på lördagen ska jag och fira en kompis som fyller 20 år ute i jag vet inte vart och måste fixa en dräkt till det. Sen så ska man ha utspring och sånt bajs. Allt verkar bara speeda iväg nu.
Men om man ska kolla på annat så har jag upptäckt att jag har en ganska bred musiksmak. Jag kan byta från sabaton till Jonny Cash. Påtal om den mannen så har han gjort en låt jag gillar speciellt "God´s gonna cut you down"
Den här veckan ska jag på skiva imorgon som kapten krok (heh heh) och bara det kostar, sen ska jag betala en middag på 250 kr imorgon. På torsdag ska jag handla kostym och på fredag ska jag till sjätte tunnat och äta middag. Senare på lördagen ska jag och fira en kompis som fyller 20 år ute i jag vet inte vart och måste fixa en dräkt till det. Sen så ska man ha utspring och sånt bajs. Allt verkar bara speeda iväg nu.
Men om man ska kolla på annat så har jag upptäckt att jag har en ganska bred musiksmak. Jag kan byta från sabaton till Jonny Cash. Påtal om den mannen så har han gjort en låt jag gillar speciellt "God´s gonna cut you down"
Well you may throw your rock and hide your hand
Workin' in the dark against your fellow man
But as sure as God made black and white
What's done in the dark will be brought to the light
You can run on for a long time
Run on for a long time
Run on for a long time
Sooner or later God'll cut you down
Sooner or later God'll cut you down
Må han vila i frid
Hoppas ingen tar illa upp nu för jag sa så
Friday, May 11, 2007
Men herre...
Jag tror nog att jag har hört allt dom senaste dagarna. Alla verkar ha sin egna bild av mig och min tro. Jag tror nog att flertalet av dom bilderna är vinkade på ett hemskt sätt. Därför ska jag motbevisa alla påståenden med ett sant-falskt upplägg på just påståenden som är sagda eller kan komma upp och sedan ska jag förklara mitt svar.
Påstående: Jag anser folk av andra religioner hendingar.
Sanning: Falskt. Jag anser inte att folk är hedningar om dom tror på andra religioner. Om en människa tänker på att göra gott för andra och menar det i sitt hjärta är denna människa en god människa, vilken religion han än har. Det där med syndare kommer ifrån att jag i skolmatsalen på skämt sa så med en lite mörkare röst för att försöka understryka att jag inte menade allvar.
Påstående: Jag anser syndare mindre värda.
Sanning: Sant. Men i den meningen att jag menar att en person som lever gott i sitt hjärta och hjälper andra på grund av vänlighet och vänvilja är mera värd en den människa som lever i en slags egen egosim där man sättar sig själv först i alla meningar och inte respekterar sinna medmänniskors värde. För en sån människa är för mig en syndare, inte bara mot gud, utan imot sinna medmänniskor.
Påstående: Jag predikar om gud och jesus hela tiden
Sanning: Falskt. Ibland så kommer gud upp på tal i en vanlig diskution för gud är en av mitt liv och ibland kan jag ta ett bibelcitat för att spegla hur jag tänker. Det är inte så att jag kastar in min tro i en diskution där det är helt irrelevant för det är ju just helt irrelevant. Anledningen till att gud har varit på tal så mycket dom senaste dagarna är därför jag blir hela inträngd i ett hörn när alla andra helt irrelevant säger saker som "du är inte dig lik" eller "vi är oroliga". Vad ska jag göra? Sitta tyst och titta bort? Är inte det en värre sak att totalt ignorerara er.
Påstående: Jag försöker få folk att konvertera till kristendommen.
Sanning: Falskt. Jag har en gång sagt i min blogg att eftersom Martin inte har ett skyddsnät i att tro på Gud som jag gör så vill jag att hans skyddsnät ska vara hans tro till sinna vänner. Jag har inte försökt konvertera någon men jag skulle bli glad om någon gjorde det.
Påstående: Jag är otrevligare och ignorerar allas åsikter
Sanning: Falskt. Eftersom jag gång på gång blir intryckt i otrevliga situationer där jag blir anklagad att vara otrevlig och annorlunda blir jag lite vred för jag vill inte höra det om och om igen. Vad skulle ni göra om ni hade en bra dag och sedan började folk anklaga er och inte slutade hur mycket man försöker förklara?
Och detta med att jag ignorerar alla andras åsikter gör jag verkligen inte. Men när jag får höra samma sak om och om igen så blir jag så nedstämd genom att ingen verkar lyssna på mig och därför orkar inte svara. Det är ju lixom ingen ide.
Påstående: Jag tycker illa om/hatar Kevin för han har en mera tro till vetenskapen än Gud och han förkastar min tro.
Sanning: Falskt. Alltså, detta är nog den dumaste anklagelse jag hört. Anledningen till att jag blev arg var för att jag trode att Kevin menade allvar med att han förstog vad jag sa och att han verkligen undrade vilken kyrka jag går till. Tankegången hos mig var då "Ja! Underbart, då kan han följa med och se att det är inget fel på gudstjänsten och att jag inte är med i en sekt!". Men när du sedan skrev ditt inlägg på ett sådant sätt så att det såg ut som att du ville ha all upmärksamhet och visa hur duktig du verkar vara så blev jag vred, mycket vred. Anledning? För det kändes att han hade gått ett steg längre och spelat på min lojalitet och tron på minna vänners godhet. Att du använde detta för att få ut information ur mig. Vid den tidpunkten var jag som sagt vred. Jag hatar dig inte Kevin men får man inte bli arg för en sak? Om du vill "hjälpa mig" (som ni så fint utrycker det) så aldrig, och jag menar ALDRIG gå bakom min rygg och lura mig för att få ut information. Fråga mig och jag kommer svara.
Påstående: Jag följer bibeln till minsta lilla ord.
Sanning: Falskt. Jag följer bibeln till dom regler där det behagar minna medmänniskor. Jag tror inte på förföljelse av homosexuella eftersom det dom utrycker är kärlek och jag ser inge fel i detta. Jag anser inte att kvinnor är nedanstående utan anser dom jämnlika och kanske lite högre än männ. Kvinnor har aldrig startat krig eller slåss som männ gör. Jag anser inte att man ska förfölja andra religioner eftersom en männsika som lever gott för sina medmänniskor ska inte förföljas utan ses upp till. Exempel på dessa är b.l.a buddhistiska munkar som har dedikerat sinna liv till att hjälpa andra.
Påstående: Jag anser att Satanism och Djävulsdyrkan är en dålig och hemsk tro.
Sanning: Sant. Djävulsdyrkan är att man offrar och tillber till onskan och detta kan omöjligen leda till gott. Och Anton LaVey syn på sin satanism förkastar jag också. Den går i grund och botten ut på att man ska tänka på sig själv först i alla situationer och sedan kanske (om man vill) hjälpa andra. Detta förkastar jag och menar att om en person är mindre ställd än en själv så ska man försöka hjälpa den personen även om det tar på ens personliga "komfort". Nu ska man inte följa nyllins skräck exempel på att om jag får tio kronor mer i lön måste jag ge 5 kronor till den andra mäniskan så att alla har lika ställt. Man ska se eftersig själv i situationer där andra människor inte tar skada. Nyllet använde ett exempel för att försöka förlara LaVeys syn på det hela. Exemplet lydde att om ens hus brann och ens bästa vänns hus brann samtidigt så skulle man först rädda sitt hus och sedan försöka hjälpa grannen. Hur jag ressonerar är annorlunda. Om mitt hus är endast mitt hus som jag har köpt och endast jag använder så räddar jag hellre min bästa vänns hus eftersom han kanske ser sitt hus mera värdefullt eller inte har råd med ett nytt. Jag kan alltid tjäna nya pengar och och skaffa en ny bostad. Det därimot kanske inte min vänn kan.
Påstående: Jag gillar inte anti-kristen musik och upprädanden.
Sanning: Sant. Av samma anledning som en mörkhyad person eller en med judisk tro inte gillar att lyssna på vit-makt musik eller få sånt kastat i deras ansikten så gillar jag inte att lyssna på death-metal som sjunger om hur hemsk kristendommen är eller höra en massa rabiata 14 åringar tala om hur ont det är med gud. Jag tror inte någon gillar att få sinna åsikter kränkta, vilka åsikter dom en har.
Påstående: Jag är katolik.
Sanning: Nja. Jag vet inte till vilken del av kristendommen jag tillhör. Jag har inte ens läst igenom första moseboken än. Den benämning som min tro är just nu är Kristen och efter jag har läst igenom Bibeln och ransakat min själ så får vi se vad jag är. Men just nu är jag Kristen.
Med dessa Sant eller Falskt frågor hoppas jag att er syn på min tro har ändrats till det bättre. Dessa ord är dom sista jag säger i denhär till synes oändliga debatten. Allt jag ber er om är att acceptera faktumet att jag är kristen, jag följer vissa levnadsregler enligt böckernas bok bibeln, jag tror på fadern, sonen och den helige anden, jag vill ibland kunna lägga ut en komentar som anspeglar på kristendommen ibland utan att bli fördömd och till sist att jag ibland måste avika för att gå på mässa eller någon annan högtid. Det är allt.
/Johan Ahlberg
Påstående: Jag anser folk av andra religioner hendingar.
Sanning: Falskt. Jag anser inte att folk är hedningar om dom tror på andra religioner. Om en människa tänker på att göra gott för andra och menar det i sitt hjärta är denna människa en god människa, vilken religion han än har. Det där med syndare kommer ifrån att jag i skolmatsalen på skämt sa så med en lite mörkare röst för att försöka understryka att jag inte menade allvar.
Påstående: Jag anser syndare mindre värda.
Sanning: Sant. Men i den meningen att jag menar att en person som lever gott i sitt hjärta och hjälper andra på grund av vänlighet och vänvilja är mera värd en den människa som lever i en slags egen egosim där man sättar sig själv först i alla meningar och inte respekterar sinna medmänniskors värde. För en sån människa är för mig en syndare, inte bara mot gud, utan imot sinna medmänniskor.
Påstående: Jag predikar om gud och jesus hela tiden
Sanning: Falskt. Ibland så kommer gud upp på tal i en vanlig diskution för gud är en av mitt liv och ibland kan jag ta ett bibelcitat för att spegla hur jag tänker. Det är inte så att jag kastar in min tro i en diskution där det är helt irrelevant för det är ju just helt irrelevant. Anledningen till att gud har varit på tal så mycket dom senaste dagarna är därför jag blir hela inträngd i ett hörn när alla andra helt irrelevant säger saker som "du är inte dig lik" eller "vi är oroliga". Vad ska jag göra? Sitta tyst och titta bort? Är inte det en värre sak att totalt ignorerara er.
Påstående: Jag försöker få folk att konvertera till kristendommen.
Sanning: Falskt. Jag har en gång sagt i min blogg att eftersom Martin inte har ett skyddsnät i att tro på Gud som jag gör så vill jag att hans skyddsnät ska vara hans tro till sinna vänner. Jag har inte försökt konvertera någon men jag skulle bli glad om någon gjorde det.
Påstående: Jag är otrevligare och ignorerar allas åsikter
Sanning: Falskt. Eftersom jag gång på gång blir intryckt i otrevliga situationer där jag blir anklagad att vara otrevlig och annorlunda blir jag lite vred för jag vill inte höra det om och om igen. Vad skulle ni göra om ni hade en bra dag och sedan började folk anklaga er och inte slutade hur mycket man försöker förklara?
Och detta med att jag ignorerar alla andras åsikter gör jag verkligen inte. Men när jag får höra samma sak om och om igen så blir jag så nedstämd genom att ingen verkar lyssna på mig och därför orkar inte svara. Det är ju lixom ingen ide.
Påstående: Jag tycker illa om/hatar Kevin för han har en mera tro till vetenskapen än Gud och han förkastar min tro.
Sanning: Falskt. Alltså, detta är nog den dumaste anklagelse jag hört. Anledningen till att jag blev arg var för att jag trode att Kevin menade allvar med att han förstog vad jag sa och att han verkligen undrade vilken kyrka jag går till. Tankegången hos mig var då "Ja! Underbart, då kan han följa med och se att det är inget fel på gudstjänsten och att jag inte är med i en sekt!". Men när du sedan skrev ditt inlägg på ett sådant sätt så att det såg ut som att du ville ha all upmärksamhet och visa hur duktig du verkar vara så blev jag vred, mycket vred. Anledning? För det kändes att han hade gått ett steg längre och spelat på min lojalitet och tron på minna vänners godhet. Att du använde detta för att få ut information ur mig. Vid den tidpunkten var jag som sagt vred. Jag hatar dig inte Kevin men får man inte bli arg för en sak? Om du vill "hjälpa mig" (som ni så fint utrycker det) så aldrig, och jag menar ALDRIG gå bakom min rygg och lura mig för att få ut information. Fråga mig och jag kommer svara.
Påstående: Jag följer bibeln till minsta lilla ord.
Sanning: Falskt. Jag följer bibeln till dom regler där det behagar minna medmänniskor. Jag tror inte på förföljelse av homosexuella eftersom det dom utrycker är kärlek och jag ser inge fel i detta. Jag anser inte att kvinnor är nedanstående utan anser dom jämnlika och kanske lite högre än männ. Kvinnor har aldrig startat krig eller slåss som männ gör. Jag anser inte att man ska förfölja andra religioner eftersom en männsika som lever gott för sina medmänniskor ska inte förföljas utan ses upp till. Exempel på dessa är b.l.a buddhistiska munkar som har dedikerat sinna liv till att hjälpa andra.
Påstående: Jag anser att Satanism och Djävulsdyrkan är en dålig och hemsk tro.
Sanning: Sant. Djävulsdyrkan är att man offrar och tillber till onskan och detta kan omöjligen leda till gott. Och Anton LaVey syn på sin satanism förkastar jag också. Den går i grund och botten ut på att man ska tänka på sig själv först i alla situationer och sedan kanske (om man vill) hjälpa andra. Detta förkastar jag och menar att om en person är mindre ställd än en själv så ska man försöka hjälpa den personen även om det tar på ens personliga "komfort". Nu ska man inte följa nyllins skräck exempel på att om jag får tio kronor mer i lön måste jag ge 5 kronor till den andra mäniskan så att alla har lika ställt. Man ska se eftersig själv i situationer där andra människor inte tar skada. Nyllet använde ett exempel för att försöka förlara LaVeys syn på det hela. Exemplet lydde att om ens hus brann och ens bästa vänns hus brann samtidigt så skulle man först rädda sitt hus och sedan försöka hjälpa grannen. Hur jag ressonerar är annorlunda. Om mitt hus är endast mitt hus som jag har köpt och endast jag använder så räddar jag hellre min bästa vänns hus eftersom han kanske ser sitt hus mera värdefullt eller inte har råd med ett nytt. Jag kan alltid tjäna nya pengar och och skaffa en ny bostad. Det därimot kanske inte min vänn kan.
Påstående: Jag gillar inte anti-kristen musik och upprädanden.
Sanning: Sant. Av samma anledning som en mörkhyad person eller en med judisk tro inte gillar att lyssna på vit-makt musik eller få sånt kastat i deras ansikten så gillar jag inte att lyssna på death-metal som sjunger om hur hemsk kristendommen är eller höra en massa rabiata 14 åringar tala om hur ont det är med gud. Jag tror inte någon gillar att få sinna åsikter kränkta, vilka åsikter dom en har.
Påstående: Jag är katolik.
Sanning: Nja. Jag vet inte till vilken del av kristendommen jag tillhör. Jag har inte ens läst igenom första moseboken än. Den benämning som min tro är just nu är Kristen och efter jag har läst igenom Bibeln och ransakat min själ så får vi se vad jag är. Men just nu är jag Kristen.
Med dessa Sant eller Falskt frågor hoppas jag att er syn på min tro har ändrats till det bättre. Dessa ord är dom sista jag säger i denhär till synes oändliga debatten. Allt jag ber er om är att acceptera faktumet att jag är kristen, jag följer vissa levnadsregler enligt böckernas bok bibeln, jag tror på fadern, sonen och den helige anden, jag vill ibland kunna lägga ut en komentar som anspeglar på kristendommen ibland utan att bli fördömd och till sist att jag ibland måste avika för att gå på mässa eller någon annan högtid. Det är allt.
/Johan Ahlberg
Wednesday, May 02, 2007
Tankar
Jag sitter här framför datorn med en kopp te och ett mail framför mig. Det är från Dennis, han bad om ursäkt om hans kommentarer i min blogg hade retat upp mig på något sätt.
Det är det jag gillar med Dennis. Han har alltid varit en vänlig själ som inte velat skada en fluga. Han skriker inte på folk, han frågar om folks godtyckande, han är artig och han har det många människor saknar nämligen förmågan att veta när man ska sluta och förmågan att säga förlåt. Han är en av dom vännerna jag respekterar mest i min vänskapskrets.
Och till din förlåtelse Dennis? Den behövs inte. Jag hade inget ont med dig, det är bara det att jag försöker följa bibel till dom punkter som är logiska och goda för mina medmänniskor, inte bråd och död för andra. Jag tror på det goda och ljusa hoppet precis som gud menade att bibeln skulle följas i dens skapelse.
Därimot blev jag lite arg igår, fast det var mest på Kevin. Inte för att han kritiserade min tro för det har jag räknat med att ni killar kommer att göra utan för att han började sina argument med personangrepp. Jag trode bättre om dig Kevin än att förolämpa min tro till gud och säga att jag medvetet vill kränka han.
Men om du vill ta till sådanna argument så kan jag inte hindra dig, bara hindra mig från att svara på dom. Jag tänker inte svara på inlägg där man tar till kränkande ord, tyvär men jag står över sånt.
Och till er andra? Ja nyllet, jag tar till mycket om gud eftersom det står mig nära. Gud har nämligen blivit en person som sitter mig nära om hjärtat. Folk bloggar om deras vänner, vad dom har gjort på dagen, hur dom mår och liknande. Sånt som står dom nära och Gud är något som står mig väldigt nära. Varför ska det vara förbjudet för mig att be om andras trevnad och goda framtid? Sist jag tittade var Gud en god sak, inte en svordom.
Det är det jag gillar med Dennis. Han har alltid varit en vänlig själ som inte velat skada en fluga. Han skriker inte på folk, han frågar om folks godtyckande, han är artig och han har det många människor saknar nämligen förmågan att veta när man ska sluta och förmågan att säga förlåt. Han är en av dom vännerna jag respekterar mest i min vänskapskrets.
Och till din förlåtelse Dennis? Den behövs inte. Jag hade inget ont med dig, det är bara det att jag försöker följa bibel till dom punkter som är logiska och goda för mina medmänniskor, inte bråd och död för andra. Jag tror på det goda och ljusa hoppet precis som gud menade att bibeln skulle följas i dens skapelse.
Därimot blev jag lite arg igår, fast det var mest på Kevin. Inte för att han kritiserade min tro för det har jag räknat med att ni killar kommer att göra utan för att han började sina argument med personangrepp. Jag trode bättre om dig Kevin än att förolämpa min tro till gud och säga att jag medvetet vill kränka han.
Men om du vill ta till sådanna argument så kan jag inte hindra dig, bara hindra mig från att svara på dom. Jag tänker inte svara på inlägg där man tar till kränkande ord, tyvär men jag står över sånt.
Och till er andra? Ja nyllet, jag tar till mycket om gud eftersom det står mig nära. Gud har nämligen blivit en person som sitter mig nära om hjärtat. Folk bloggar om deras vänner, vad dom har gjort på dagen, hur dom mår och liknande. Sånt som står dom nära och Gud är något som står mig väldigt nära. Varför ska det vara förbjudet för mig att be om andras trevnad och goda framtid? Sist jag tittade var Gud en god sak, inte en svordom.
Monday, April 30, 2007
Vars hopp om framtiden är större än alla våra tilsammans.
Ikväll så såg jag en dokumentär som satte stort intryck i mig. Den handlade om en liten flicka på tre år. Jag ville inte se den först för jag var rädd för att se den lilla flickans ansikte och för detta skäms jag så ofantligt. Historien jag lyssnade på var om Julianna Whetmore, den treåriga hjälten. Om ni prövar att söka på hennes namn kan ni se hennes ansikte, det folk dömmer henne med, det jag skäms för.
Men för varje ord dom sa i dokumentären så glömde man hennes ansikte och man istället hennes insida. Man såg att hon var som vilken annan treåring som helst. Och det var då jag kände skammen träffa mig som en spark mellan benen. Hur kunde jag se något annat än den vackra insida som denna treåring har? Hur kan gud hjälpa mig i mina böner om jag inte kan se det goda i mina medmänniskor? Hur kan han hjälpa mig om jag inte är ärlig emot mig själv?
Men förutom skammen så kände jag en sak till. Rastlöshet. Rastlöshet för att man inte kan hjälpa henne. Något vill jag göra. Men det finns det inte. Tusan också.
Gud hjälp henne i nutid och framtid.
Men för varje ord dom sa i dokumentären så glömde man hennes ansikte och man istället hennes insida. Man såg att hon var som vilken annan treåring som helst. Och det var då jag kände skammen träffa mig som en spark mellan benen. Hur kunde jag se något annat än den vackra insida som denna treåring har? Hur kan gud hjälpa mig i mina böner om jag inte kan se det goda i mina medmänniskor? Hur kan han hjälpa mig om jag inte är ärlig emot mig själv?
Men förutom skammen så kände jag en sak till. Rastlöshet. Rastlöshet för att man inte kan hjälpa henne. Något vill jag göra. Men det finns det inte. Tusan också.
Gud hjälp henne i nutid och framtid.
Monday, April 23, 2007
Framtidens ljus
Som flera kanske har märkt har min tro till gud blivit återskapad. Jag blev trött på att se mörkret i allt, trött på att leva i paranoja, trött på att se folks fel, trött på att se lidandet i folks ögon.
Gud iger mig hopp på något bättre, en ljus framtid.
Jag går i mässa sedan två söndagar tillbaka. När jag sitter där bland äldre, sjuka, skadade och alkoholiserade. Men när jag sitter där ser jag något som jag inte hade sett förut i så många människor. Jag ser det som alla dessa har gemensamt, ett hopp om en ljusare framtid. Vardagshjältar som den äldre herren som troligen råkat ut för en stroke och behövde hjälp av en anhörig för att kunna gå fram till altaret för att tända ett ljus, troligen till någon älskad som väntar i himmelen. Men ibland så kan jag känna lite mistro till människor, även i guds hus. Detta fick jag se då en man kom in en halvtimme för sent till mässan och luktade alkohol.
"Vad gör han här"
"Han är troligen bara här för vinet, det är gratis"
Fördömmanden... i guds hus?
Vart är världen påväg *suck*
Godhet har varit på minna tankar ganska länge nu. Jag kan inte dölja faktumet att jag älskar att hjälpa. Att ge en korv till en uteliggare och se hans ansikte lysa av tacksamhet är mera givande för mig än pengar eler matrealistiska saker. All denna lycka för tio kronor? Tio ynkliga kronor?
Även har tankar om minna vänner varit det. Ibland känner jag oro för dessa människor. Speciellt för en.
Martin Stordal.
Han var en av dom första att vara minna kompisar. När jag var liten hade jag nämligen inte många kompisar. Att ha en hand sätter sinna spår i barn förstår ni. Men han såg inte det, inte heller Nylin eller Dennis. Dom var alla annorlunda på sitt sätt och tilsammans blev vi normala. Men martin, han var speciell. Han var en av dom jag såg mest upp till för han vägrade ta skit för att vara annorlunda. En inspirationskälla...
Men åren satte sinna spår i han. Jag vet inte vart det gick fel. Idag mår martin dåligt. Jättedåligt. Det är som hans stjäl är döende. Han tar droger och röker. Han dricker och det går dåligt för han både i skolan och hemma. Men han vill inte erkänna det, han vill visa sig stark. Den dåren, ensamvargen.
Det jag kan skriva på denhär bloggen kan vara en massa snyft för dig Martin, eller så kan jag säga sanningen.
Jag kan inte putta dig igenom mörkret du går igenom eller stoppa det. Det händer alltid tuffa saker för människor Martin. Det jag kan göra för dig Martin är därimot att ha min hand på din axel och hjälpa dig igenom mörkret, om du bara tillåter det. Jag är din vänn och kommer inte sluta vara det för att mörkret försöker sig omsluta dig. Men det är tyvär bara du som kan ta dig ur mörkret.
Jag finns där, glöm inte det.
Gud iger mig hopp på något bättre, en ljus framtid.
Jag går i mässa sedan två söndagar tillbaka. När jag sitter där bland äldre, sjuka, skadade och alkoholiserade. Men när jag sitter där ser jag något som jag inte hade sett förut i så många människor. Jag ser det som alla dessa har gemensamt, ett hopp om en ljusare framtid. Vardagshjältar som den äldre herren som troligen råkat ut för en stroke och behövde hjälp av en anhörig för att kunna gå fram till altaret för att tända ett ljus, troligen till någon älskad som väntar i himmelen. Men ibland så kan jag känna lite mistro till människor, även i guds hus. Detta fick jag se då en man kom in en halvtimme för sent till mässan och luktade alkohol.
"Vad gör han här"
"Han är troligen bara här för vinet, det är gratis"
Fördömmanden... i guds hus?
Vart är världen påväg *suck*
Godhet har varit på minna tankar ganska länge nu. Jag kan inte dölja faktumet att jag älskar att hjälpa. Att ge en korv till en uteliggare och se hans ansikte lysa av tacksamhet är mera givande för mig än pengar eler matrealistiska saker. All denna lycka för tio kronor? Tio ynkliga kronor?
Även har tankar om minna vänner varit det. Ibland känner jag oro för dessa människor. Speciellt för en.
Martin Stordal.
Han var en av dom första att vara minna kompisar. När jag var liten hade jag nämligen inte många kompisar. Att ha en hand sätter sinna spår i barn förstår ni. Men han såg inte det, inte heller Nylin eller Dennis. Dom var alla annorlunda på sitt sätt och tilsammans blev vi normala. Men martin, han var speciell. Han var en av dom jag såg mest upp till för han vägrade ta skit för att vara annorlunda. En inspirationskälla...
Men åren satte sinna spår i han. Jag vet inte vart det gick fel. Idag mår martin dåligt. Jättedåligt. Det är som hans stjäl är döende. Han tar droger och röker. Han dricker och det går dåligt för han både i skolan och hemma. Men han vill inte erkänna det, han vill visa sig stark. Den dåren, ensamvargen.
Det jag kan skriva på denhär bloggen kan vara en massa snyft för dig Martin, eller så kan jag säga sanningen.
Jag kan inte putta dig igenom mörkret du går igenom eller stoppa det. Det händer alltid tuffa saker för människor Martin. Det jag kan göra för dig Martin är därimot att ha min hand på din axel och hjälpa dig igenom mörkret, om du bara tillåter det. Jag är din vänn och kommer inte sluta vara det för att mörkret försöker sig omsluta dig. Men det är tyvär bara du som kan ta dig ur mörkret.
Jag finns där, glöm inte det.
Thursday, March 22, 2007
Listan
Ja eftersom alla andra skaffar en så måste ju jag faktist också göra en.
TIO FÖRSTA:
Första bästa kompis: En kille vid namn Oskar när jag var 4 år. Är fortfarande en ganska bra vänn med han
Första bil: En blå monstertruck med huggtänder. Den åt upp minna actionmans för att sedan dö av mig.
Första kärlek: En tjej vid namn Linn. Hon var ganska hemsk och gjorde så att jag försökte ignorera bort Nylin och Martin. Det var mera hemskt.
Första husdjur: En ökenråtta vid namn Hobbe som jag ärligt talat misskötte.
Första semestern: Till kreta med min familj när jag var dryga två år.
Första jobb: I en färgbutik där jag drack kaffe och lyfte brädor. Mannligt
Första köpta skiva: Jag tror att det var Coca Carola
Första riktiga kärlek: Sofia. Vi var ihop i nio månader och sedan gjorde hon slut på våran niomånadersdag. Tragiskt men ibland suger livet.
Första piercing: Inte min grej. Ska skaffa en tatuering när jag bara kommit på ett bra motiv som har betydelse för mig.
Första konsert: Ironmaiden i globen. Astüfft
NIO SISTA:
Sista alkoholdrycken: På kärlekskalaset.
Sista bilfärd: Skjuts till skolan med farsan.
Sista filmen du såg: The grudge.
Sista ringda telefonsamtal: Hem för att säga att jag var påväg hem.
Sista bubbelbadet: Eum... när jag var 5?
Sista spelade cd: Kärlekskalaset tror jag.
Sista kyss: 8 månader sedan.
Sista gången du grät: Några veckor sen
Sista måltiden: 12 pankakor och 2 glas mjölk
ÅTTA HAR DU NÅGONSIN:
Dejtat en av dina bästa kompisar?: Ja, Sofia då hon var min kompis.
Blivit arresterad? : Nej, men stoppad några gånger.
Blivit kär vid första ögonkastet?: Nej
Varit på tv? : Japp, haft tre program endast om mig... och min arm.
Fått ditt hjärta krossat?: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det? : Nej
Haft ett one night stand? Japp
Busringt till nån? Japp, flera gånger
SJU SAKER DU HAR PÅ DIG:
1:Underkläder
2:Pjamasbyxor
3:Svart t-shirt
4:Hörlurar
5:Svarta strumpor
6:Mitt hår?
7: Eum... den andra strumpan.
SEX SAKER DU HAR GJORT IDAG:
Haft redovisning om kurdernas kamp för ett fritt land.
Ätit lunch
Tränat axlar och vader.
Pratar med dennis om varför jag inte kunde prata med han när jag satt och sket innan FOB
Sett vänner och Joey
Hjälpt att toapappra en bil.
FEM FAVORIT SAKER (UTAN INBÖRDES ORDNING):
1: Att hjälpa andra
2: Träna
3: Att äta
4: Nörda mig (lajv, lan osv)
5: Bara sitta och vila
FYRA PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR:
1: Nyllet
2: Mamma och Pappa
3: Emma
4: Gud
TRE VAL:
Svart eller vit? Vitt
Sommar eller vinter? Sommar, lätt.
Choklad eller chips? Inget, jag är nyttig
TVÅ SAKER DU VILL GÖRA INNAN DU DÖR:
1. Göra någon slags militärutbildning.
2. Skaffa familj och få barnbarn.
TIO FÖRSTA:
Första bästa kompis: En kille vid namn Oskar när jag var 4 år. Är fortfarande en ganska bra vänn med han
Första bil: En blå monstertruck med huggtänder. Den åt upp minna actionmans för att sedan dö av mig.
Första kärlek: En tjej vid namn Linn. Hon var ganska hemsk och gjorde så att jag försökte ignorera bort Nylin och Martin. Det var mera hemskt.
Första husdjur: En ökenråtta vid namn Hobbe som jag ärligt talat misskötte.
Första semestern: Till kreta med min familj när jag var dryga två år.
Första jobb: I en färgbutik där jag drack kaffe och lyfte brädor. Mannligt
Första köpta skiva: Jag tror att det var Coca Carola
Första riktiga kärlek: Sofia. Vi var ihop i nio månader och sedan gjorde hon slut på våran niomånadersdag. Tragiskt men ibland suger livet.
Första piercing: Inte min grej. Ska skaffa en tatuering när jag bara kommit på ett bra motiv som har betydelse för mig.
Första konsert: Ironmaiden i globen. Astüfft
NIO SISTA:
Sista alkoholdrycken: På kärlekskalaset.
Sista bilfärd: Skjuts till skolan med farsan.
Sista filmen du såg: The grudge.
Sista ringda telefonsamtal: Hem för att säga att jag var påväg hem.
Sista bubbelbadet: Eum... när jag var 5?
Sista spelade cd: Kärlekskalaset tror jag.
Sista kyss: 8 månader sedan.
Sista gången du grät: Några veckor sen
Sista måltiden: 12 pankakor och 2 glas mjölk
ÅTTA HAR DU NÅGONSIN:
Dejtat en av dina bästa kompisar?: Ja, Sofia då hon var min kompis.
Blivit arresterad? : Nej, men stoppad några gånger.
Blivit kär vid första ögonkastet?: Nej
Varit på tv? : Japp, haft tre program endast om mig... och min arm.
Fått ditt hjärta krossat?: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det? : Nej
Haft ett one night stand? Japp
Busringt till nån? Japp, flera gånger
SJU SAKER DU HAR PÅ DIG:
1:Underkläder
2:Pjamasbyxor
3:Svart t-shirt
4:Hörlurar
5:Svarta strumpor
6:Mitt hår?
7: Eum... den andra strumpan.
SEX SAKER DU HAR GJORT IDAG:
Haft redovisning om kurdernas kamp för ett fritt land.
Ätit lunch
Tränat axlar och vader.
Pratar med dennis om varför jag inte kunde prata med han när jag satt och sket innan FOB
Sett vänner och Joey
Hjälpt att toapappra en bil.
FEM FAVORIT SAKER (UTAN INBÖRDES ORDNING):
1: Att hjälpa andra
2: Träna
3: Att äta
4: Nörda mig (lajv, lan osv)
5: Bara sitta och vila
FYRA PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR:
1: Nyllet
2: Mamma och Pappa
3: Emma
4: Gud
TRE VAL:
Svart eller vit? Vitt
Sommar eller vinter? Sommar, lätt.
Choklad eller chips? Inget, jag är nyttig
TVÅ SAKER DU VILL GÖRA INNAN DU DÖR:
1. Göra någon slags militärutbildning.
2. Skaffa familj och få barnbarn.
Monday, March 19, 2007
Fan
Nu har det börjat igen. Jag känner mig alldeles deprimerad. Jag har försökt övertyga mig med andra alternativ till det men det är fortfarande inte samma sak!
För er som inte förstår vad jag pratar om så är det lumpen jag pratar om.... igen. Jag vill så gärna visa vad jag går för men chansen ges inte. Jag har försökt som sagt överväga TFU, GSU och allt sånt men det är fortfarande inte samma sak. Jag vill göra någon befattning inom försvaret som är tilldelat genom vanlig mönstring för att sedan kunna söka till stridande befattning inom utlandsstyrkan. Min dröm. Min dröm att få bli medlem i en av sveriges mest respekterade enheter. Jag skulle även vilja bli polis eller brandman. Men det kan jag inte heller göra pga min arm. Fan vad jag hatar att bli placerad i en grupp som anses odugliga! Och runt omkring mig ser jag folk som hållerpå eller ska leva det jag önskar mest, min jävla dröm. Varför ska man alltid bli dömd för vad man inte kan göra istället för vad man kan göra. Jag skulle troligen kunna göra det som krävas lika bra och troligen bättre än dom flesta andra.
Lumpen har förlorat sin manlighet då dom inte låter folk som skulle satsa allt för att göra så bra som det går ifrån sig ens få bli prövade. Ni kan säga hur mycket ni vill om nedskärningar och sånt men det kan fortfarande inte sudda ut minna drömmar!
För er som inte förstår vad jag pratar om så är det lumpen jag pratar om.... igen. Jag vill så gärna visa vad jag går för men chansen ges inte. Jag har försökt som sagt överväga TFU, GSU och allt sånt men det är fortfarande inte samma sak. Jag vill göra någon befattning inom försvaret som är tilldelat genom vanlig mönstring för att sedan kunna söka till stridande befattning inom utlandsstyrkan. Min dröm. Min dröm att få bli medlem i en av sveriges mest respekterade enheter. Jag skulle även vilja bli polis eller brandman. Men det kan jag inte heller göra pga min arm. Fan vad jag hatar att bli placerad i en grupp som anses odugliga! Och runt omkring mig ser jag folk som hållerpå eller ska leva det jag önskar mest, min jävla dröm. Varför ska man alltid bli dömd för vad man inte kan göra istället för vad man kan göra. Jag skulle troligen kunna göra det som krävas lika bra och troligen bättre än dom flesta andra.
Lumpen har förlorat sin manlighet då dom inte låter folk som skulle satsa allt för att göra så bra som det går ifrån sig ens få bli prövade. Ni kan säga hur mycket ni vill om nedskärningar och sånt men det kan fortfarande inte sudda ut minna drömmar!
Wednesday, March 07, 2007
En andra chans
Idag har jag varit sjuk i jag vet inte vad. Helt plötsligt får jag jävligt ont i magen för några sekunder och sedan slutar det. Detta gjorde så att jag inte kunnat ta upp träningen som jag lagt åt sidan ett tatg nu. Trist.
Men helt var dagen inte bortkasstad. Jag har nämlingen rint till Tommas Hilemar på flygvapenfrivilliga för att få bekräftat om jag kan göra TFUn (totalförsvarsutbildningen) eller inte. jag ringde druga 20 gången och kom hela tiden till hans telefonsvarare och blev därför ganska irriterad. Sen för en stund sen ringde jag en sista gång och på typ sista signalen så svarde han (dock med samma stamma som telefonsvararen så jag var nära att lägga på). Och jag fick då bekräftatat igenom ett mail ifrån Hemvärnet att TFUn och sedan deras komplemntutbildning Hv Und (spanings och rekognoseringstruppen) stog helt öppet för mig. Därför är jag väldigt glad eftersom nu har jag en chans att gå med i hemvärnet.
Men helt var dagen inte bortkasstad. Jag har nämlingen rint till Tommas Hilemar på flygvapenfrivilliga för att få bekräftat om jag kan göra TFUn (totalförsvarsutbildningen) eller inte. jag ringde druga 20 gången och kom hela tiden till hans telefonsvarare och blev därför ganska irriterad. Sen för en stund sen ringde jag en sista gång och på typ sista signalen så svarde han (dock med samma stamma som telefonsvararen så jag var nära att lägga på). Och jag fick då bekräftatat igenom ett mail ifrån Hemvärnet att TFUn och sedan deras komplemntutbildning Hv Und (spanings och rekognoseringstruppen) stog helt öppet för mig. Därför är jag väldigt glad eftersom nu har jag en chans att gå med i hemvärnet.
Inte världens mest glamorösa uppgift men det går nog.
Fast... Jag ska kämpa lite till. Jag ska ringa hemvärnet imorgon och fråga om det finns en chans att kunna göra någon annan kurs inom hemvärnet med endast TFU utbildningen. Liten chans om ingen men nu när jag står på "fast land" igen så måste jag ju testa.
Thursday, March 01, 2007
Mitt val
Som dom flesta redan vet nu så var överklagelsen till lumpen var ganska misslyckad. Det var ganska jobbigt men jag kan förstå deras läge där som måste följa lagboken till punkt och pricka. Sen så kom frågan om hemvärnet upp. Eftersom jag inte har mönstrat så kan jag inte göra GSUn (grundläggande soldat utbildningen) på tre månader som behövs om man ska med i hemvärnet. Men man kan gå runt den om man går med i en näraliggande organisation som är kopplat till hemvärnet som lottorna eller signalistgrupper. Problemet är då följande. För att kunna gå med i hemvärnetmåste jag ha gjort någon av dessa utbildningar och sen är fast med den. Och eftersom både pistolskytteförbundet och försvarsutbildarna inte är direkt koplade utan ibland får meddelande om att dom kan behövas i vissa övningar så kan jag inte gå med i hemvärnet via någon av dom (jo nyllet, jag ringde överstechefen på hemvärnet och frågade). Så om jag nu skulle vilja gå med i hemvärnet så måste jag bli signalist (radiooperatör) och är inskränkt på det. Och jag vill inte bli signalist.
Nu sitter jag bara här och väntar på svar. Han får hålla tummarna.
Men(!) då kom jag på att för dryga ett år sen så hade jag skickat ett mail till flygvapenfrivilliga och frågat om jag skulle passa. Jag fick svar ifrån en person som hette Thomas Hillemar och han sa att jag skulle passa trots mitt handikap. Efter mitt bakslag inom lumpen som skadade mitt ego ganska hårt så börjar jag tvivla och har nu lämnat ett meddelande på hans telefonsvarare om att han ska ringa tillbaka så vi kan prata om möjligheten för mig att gå deras kurser. När jag väl hade gjort detta så började jag undra varför jag valde bort flygvapenfrivilliga i första hand. Jo, nylin sa att FBU var bättre för dom låg närmare och hade liknande övningar. Men saken är ju den att i flygvapenfrivilliga kan jag troligen gå vilken inriktning jag vill. Och jag vet vad jag vill, jag vill försöka komma med i Flygvapenfrivilligas specialförband. Jag kanske inte kommer med men jag ska pröva och kämpa som ett as för att få det. Och även om jag inte får det kan jag troligen gå en jävla massa andra kurser.
Nu sitter jag bara här och väntar på svar. Han får hålla tummarna.
Wednesday, February 28, 2007
Kärlekskalas
Happ, så är man tillbaka från vårt kickass fest vi hade. För dom som inte vet kan jag ju berätta.
Allt började med att man sitter i lugnet hemma och spelar spel då Martin ringer och säger att vi måste träffas och prata om att ha ett kärlekskalas för att fira att Nylin och Stordal blev 36 (eller 19 respektive 17). Och när dom ringer är det viktigt eftersom dom ALDRIG ringer. Så vi snackade ihop oss och det blev bestämt att ni skulle ha ett kalas.... nästra dag. Lite panikartat blev det med det ordnade sig.
Hjälpte martin med att få nyckeln till kvartersgården. Trode att det skulle vara skitjobbigt med bokning och sånt men det visade sig vara jävla enkelt. Hon som hade nyckeln öppnade, undrade vart vi bodde, sa snabbt reglerna, sa till oss att sätta på elementen och voila så var allt löst. Och sen blev det fest. Det var kul med mycket alcohol.
En massa roliga människor var där som Nyllet, Stordal, Åkesson, Mercha, Ludde, Emilia, Gråsvärds Johan, jag och min nära vän absintfen. Mycket roligt var det med spontana, nakna snöbadningar (lär dig Emilia att inte utmana en silver på något komplett dumt när han är full), dansande och torrhumpande.
Huvudvärken imorse var inte så skön därimot. Eller städandet. Men festen vägde endå mera så jag var glad ^^.
Allt började med att man sitter i lugnet hemma och spelar spel då Martin ringer och säger att vi måste träffas och prata om att ha ett kärlekskalas för att fira att Nylin och Stordal blev 36 (eller 19 respektive 17). Och när dom ringer är det viktigt eftersom dom ALDRIG ringer. Så vi snackade ihop oss och det blev bestämt att ni skulle ha ett kalas.... nästra dag. Lite panikartat blev det med det ordnade sig.
Hjälpte martin med att få nyckeln till kvartersgården. Trode att det skulle vara skitjobbigt med bokning och sånt men det visade sig vara jävla enkelt. Hon som hade nyckeln öppnade, undrade vart vi bodde, sa snabbt reglerna, sa till oss att sätta på elementen och voila så var allt löst. Och sen blev det fest. Det var kul med mycket alcohol.
En massa roliga människor var där som Nyllet, Stordal, Åkesson, Mercha, Ludde, Emilia, Gråsvärds Johan, jag och min nära vän absintfen. Mycket roligt var det med spontana, nakna snöbadningar (lär dig Emilia att inte utmana en silver på något komplett dumt när han är full), dansande och torrhumpande.
Huvudvärken imorse var inte så skön därimot. Eller städandet. Men festen vägde endå mera så jag var glad ^^.
Sunday, February 18, 2007
Experiment?
Satt för en stund sen med min psykologiläxa om kemisk psykologi då det slog mig. Jag satt och läste stycket om adrenalin och noradrenalin. Adrenalinet kopplas på för flykt när vi ser något hotfult och noradrenalinet om vi bestämmer oss för att bekämpa det vi tycker är hotfult. Men om man då säger som pavlos teori om att generalisear i hjärnan och att genom assosiera något med något annat så sprider kroppen vissa ämnen eller säger åt den att göra något. Precis som pavlo gjorde på hundarna i hans experiment. Dom blev placerade i ett rum. Dom senare fick höra en ringsignal och sedan kom mat. Efter ett tag så var det så att hundarna började salivera vid signalen utan att ens se maten. Pavlo hade bevisat sin teori om generalisering.
Men om man nu skulle kunna föra över detta på människor? Genom att sätta dom i ett mörkt rum och låta dom se på filmer om misshandel eller låta folk gå fram och skrika dom i ansiktet så skapas ju adrenalin, som i flykt eftersom man frukar sådant eller tycker det är obehagligt. Men vad händer då om man på konstgjord väg skickar in mängder av noradrenalin när dom är inne i rummet så att dom vii försvara sig eller till och med gå till anfall och vill slå ner dom som skriker imot dom. Skulle dom så kunna på egen hand senare när sånt händer i verkligheten, utanför rummet, kunna producera den mängden noradrenalin som behövs?
Eller för den delen lära folk att bli resenstanta imot smärta genom att skada någon och sedan ge dom en dos extra endorfiner så borde han genom tiden koppla smärtan med njutning efter. Men detta gör ju bara så att dom får njutning i självförsvar. Om man då skulle sätta dom i rummet igen och låta dom se på våldsfilmer samtidigt som dom fick endorfiner så skulle dom känna njutning av att orsaka våld. Skulle detta då kunna skapa människor som söker strid och ger sig inte förens dom är döda eftersom dom söker sig efter smärta? Är det så enkelt att skapa en supersoldat? Eller?
Ibland skrämmer min fantasi mig.
Men om man nu skulle kunna föra över detta på människor? Genom att sätta dom i ett mörkt rum och låta dom se på filmer om misshandel eller låta folk gå fram och skrika dom i ansiktet så skapas ju adrenalin, som i flykt eftersom man frukar sådant eller tycker det är obehagligt. Men vad händer då om man på konstgjord väg skickar in mängder av noradrenalin när dom är inne i rummet så att dom vii försvara sig eller till och med gå till anfall och vill slå ner dom som skriker imot dom. Skulle dom så kunna på egen hand senare när sånt händer i verkligheten, utanför rummet, kunna producera den mängden noradrenalin som behövs?
Eller för den delen lära folk att bli resenstanta imot smärta genom att skada någon och sedan ge dom en dos extra endorfiner så borde han genom tiden koppla smärtan med njutning efter. Men detta gör ju bara så att dom får njutning i självförsvar. Om man då skulle sätta dom i rummet igen och låta dom se på våldsfilmer samtidigt som dom fick endorfiner så skulle dom känna njutning av att orsaka våld. Skulle detta då kunna skapa människor som söker strid och ger sig inte förens dom är döda eftersom dom söker sig efter smärta? Är det så enkelt att skapa en supersoldat? Eller?
Ibland skrämmer min fantasi mig.
Monday, February 12, 2007
Jävla skithuvuden!
Jag blir så förbannad. Jag kan inte på något sätt förfölja minna drömmar inom det militära på något sätt! Varför? Jo för en fittig liten gubbe i Karlstad anser att jag inte passar utan att en ha träffat mig! Varför ska dom vara så jävla orättvisa och inte ens pröva om mig!? Är så jävla besviken och arg på deras intollerans. Jag är troligen duktigare än dom majoriteten men trotts det tar dom bara in pundhuvuden! Varför är livet så JÄVLA orättvist!? Lumpen är glädjer massorna och skiter på alla andra. JÄVLA SVIN!
Saturday, February 10, 2007
Nervositet
Fan vad jag är nörvös för tillfället. Har skickat iväg fyra mail nu till olika håll på försvarsmakten. Ett till nordöstra, ett till flygvapenfrivilliga, ett till försvarsutbildarna och ett till pliktverket. Det jag är mest nörvös för är pliktverket där jag verkeligen hoppas få min dom överklagad. Dom kan inte säga hur arbetsduglig jag är utan att ens träffat mig! Jag vill med i militären. Det har blivit en slags dröm på senaste tiden att få göra kariär i militären. Jag har sökt igenom vad jag är bra på och det har visat sig att det jag är bra på inte hjälper folk alls. Jag är bra i filosofi, psykologi och rättskunskap. Ämnen som max hjälper rika överklassmänniskor. Jag vill inte hjälpa folk vars bekymer som mest är rotade i brist på pengar eller att dom lever ett falskt liv, jag vill hjälpa folk att ens ha möjligheten till ett sånt liv. Jag vill ut i världen och göra en skilnad och det är en sak som jag har upptäckt som jag är bra på förutom dom tre ämnerna.
Jag vill göra lumpen, jag vill bevisa vad jag går för. Jag fick fan inte ens stiga in i det helvetiska mönstringskontoret! Jag skulle kunna ta nästan vilken tjänst som helst, även om det är att sitta i arteleriet eller bandvagnskytt. Bara jag är med i det hela! Jag tänker ta försvarsutbildarna som sists utväg men innan dess ska jag kämpa för min rätt i det militära!
Ska nog skicka iväg några brev på måndag också, dom är dom tvugna av lag att svara på. Sen är det bara att hålla tummarna och att dom är översende med vad dom beslutar.
Jag vill göra lumpen, jag vill bevisa vad jag går för. Jag fick fan inte ens stiga in i det helvetiska mönstringskontoret! Jag skulle kunna ta nästan vilken tjänst som helst, även om det är att sitta i arteleriet eller bandvagnskytt. Bara jag är med i det hela! Jag tänker ta försvarsutbildarna som sists utväg men innan dess ska jag kämpa för min rätt i det militära!
Ska nog skicka iväg några brev på måndag också, dom är dom tvugna av lag att svara på. Sen är det bara att hålla tummarna och att dom är översende med vad dom beslutar.
Thursday, February 01, 2007
Dålig människa?
Idag råkade jag snubbla över en djuraktivistvideo, nämligen denna: http://www.youtube.com/watch?v=I-UpQTpvoes&mode=related&search
Det som störde mig var inte djuren som led eller liknande, utan att jag inte kände en enda känsla när jag såg dom. Jag kunde kolla på när dom fick halsen avskuren och jag blev faktist hungrig i vissa fall. Jag kommen nog troligen aldrig att lämna mitt arv att äta kött. Vi har gjort det sedan vi skapades, sedan apstadiet. Att förneka det är som att gå imot naturens balans. Vi finns för att äta kött, att gämna ut balansen. Att äta vegetariskt är som att gå imot naturen. Att äta kött är det jag gör för att överleva och om flertalet djur måste dö för det så är det, hur egoistiskt det än låter, helt acceptabelt.
Nu är jag hungrig igen.
Det som störde mig var inte djuren som led eller liknande, utan att jag inte kände en enda känsla när jag såg dom. Jag kunde kolla på när dom fick halsen avskuren och jag blev faktist hungrig i vissa fall. Jag kommen nog troligen aldrig att lämna mitt arv att äta kött. Vi har gjort det sedan vi skapades, sedan apstadiet. Att förneka det är som att gå imot naturens balans. Vi finns för att äta kött, att gämna ut balansen. Att äta vegetariskt är som att gå imot naturen. Att äta kött är det jag gör för att överleva och om flertalet djur måste dö för det så är det, hur egoistiskt det än låter, helt acceptabelt.
Nu är jag hungrig igen.
Sunday, January 21, 2007
Vad nu?
Nuförtiden känner jag mig inte så emo längre. Nuförtiden brukar jag förakta emo människor, se deras svaghet. Min svaghet börjar sakta försvinna precis som ett gift som blir utsuget ur ett sår. Jag börjar få mitt mentalitet dit jag vill. Jag anser mig inte så stark varken mentalt eller fysiskt som jag vill. Men jag vet en sak, jag kommer att bli. Alla bitar faller på plats. Jag är snart där. Det är bara några saker jag behöver först.
Subscribe to:
Posts (Atom)
