Åhhh! nu har man shablat det igen! Var sur för att sofia inte kunde vara med mig så jag bara la på och nu är hon rädd för hon inte vet vad hon ska göra. Förlåt gumman, det var inte meningen att det skulle bli så

Sjuk

Nu sitter jag här sjuk och trött. Saknar sofia och vill att förkylnigen ska försvinna. Men trotts i detta tillstånd så är jag fortfarande arg, jag kan inte placera min fiende. Men det jag är mest rädd för att jag gillar ilskan. Den får problemen att försvinna, den får mig att tappa mänskilghetens krav, den får mig att tänka med reptilhjärnan, dom arga egenskaperna.

Hat

Mörker, en del jag inte har sett. En människa måste ha en mörk sida, även jag. Hela mitt liv har jag gömt den, låtit den sakta sluppit ut. Det funkar inte längre, nu kommer hat från överallt. Jag känner hur mitt hat förmörknar mitt sinne, ibland glömmer jag till och med medkännsla. Det enda som får mig lugn är minna vänner och sofia. Utan dom så skulle jag bli arg, och ni vill inte se mig arg. Ingen har sett mig arg och jag hoppas på att ingen kommer.