Hata!
Jag hatar mig själv
Jag hatar andras lycka för att jag inte själv har den
Jag hatar andras kärlek för jag själv inte kan bli given den
Jag hatar andras kunskap för att den inte fastnar i mig
Jag hatar!
Jag är äcklig, spinkig, tanig och med en personlighet som döden.
Min existens är ett bevis på att gud inte existerar.
Jag avskyr när andra försöker krama mig, för det känns som ett hån imot mig!
Jag är fördömd att evigt vandra utan lycka.
Jag är fördömd till detta fängelse av senor och skin utan muskler
JAG HATAR MIG SJÄLV!
2 comments:
Men vad du håller på nu då... Ta det lite lugnt bara. Var sak har sin tid, och jovisst kanske du genomgår en depression just nu men sånt händer. Fundera igenom dina problem och kom fram till en lösning. Att sitta och tycka synd om sig själv kanske inte är den bästa. Och angående dina egna krav på dig själv så, ifall man har högt uppsatta mål så är de just högt uppsatta mål. Dvs tanken är nog att det inte ska vara så enkelt att ta sig dit. Man sätter oftast näst intill omöjliga mål, och det verkar som om du lider av något sådant. Ta en titt på dig själv innan du börjar klaga, du har ett djävla tag framför dig... Så resonerar jag iallafall.
Du kan antingen gnälla, eller så kan du göra något åt det. As simple as that.
Post a Comment