Som flera kanske har märkt har min tro till gud blivit återskapad. Jag blev trött på att se mörkret i allt, trött på att leva i paranoja, trött på att se folks fel, trött på att se lidandet i folks ögon.
Gud iger mig hopp på något bättre, en ljus framtid.
Jag går i mässa sedan två söndagar tillbaka. När jag sitter där bland äldre, sjuka, skadade och alkoholiserade. Men när jag sitter där ser jag något som jag inte hade sett förut i så många människor. Jag ser det som alla dessa har gemensamt, ett hopp om en ljusare framtid. Vardagshjältar som den äldre herren som troligen råkat ut för en stroke och behövde hjälp av en anhörig för att kunna gå fram till altaret för att tända ett ljus, troligen till någon älskad som väntar i himmelen. Men ibland så kan jag känna lite mistro till människor, även i guds hus. Detta fick jag se då en man kom in en halvtimme för sent till mässan och luktade alkohol.
"Vad gör han här"
"Han är troligen bara här för vinet, det är gratis"
Fördömmanden... i guds hus?
Vart är världen påväg *suck*
Godhet har varit på minna tankar ganska länge nu. Jag kan inte dölja faktumet att jag älskar att hjälpa. Att ge en korv till en uteliggare och se hans ansikte lysa av tacksamhet är mera givande för mig än pengar eler matrealistiska saker. All denna lycka för tio kronor? Tio ynkliga kronor?
Även har tankar om minna vänner varit det. Ibland känner jag oro för dessa människor. Speciellt för en.
Martin Stordal.
Han var en av dom första att vara minna kompisar. När jag var liten hade jag nämligen inte många kompisar. Att ha en hand sätter sinna spår i barn förstår ni. Men han såg inte det, inte heller Nylin eller Dennis. Dom var alla annorlunda på sitt sätt och tilsammans blev vi normala. Men martin, han var speciell. Han var en av dom jag såg mest upp till för han vägrade ta skit för att vara annorlunda. En inspirationskälla...
Men åren satte sinna spår i han. Jag vet inte vart det gick fel. Idag mår martin dåligt. Jättedåligt. Det är som hans stjäl är döende. Han tar droger och röker. Han dricker och det går dåligt för han både i skolan och hemma. Men han vill inte erkänna det, han vill visa sig stark. Den dåren, ensamvargen.
Det jag kan skriva på denhär bloggen kan vara en massa snyft för dig Martin, eller så kan jag säga sanningen.
Jag kan inte putta dig igenom mörkret du går igenom eller stoppa det. Det händer alltid tuffa saker för människor Martin. Det jag kan göra för dig Martin är därimot att ha min hand på din axel och hjälpa dig igenom mörkret, om du bara tillåter det. Jag är din vänn och kommer inte sluta vara det för att mörkret försöker sig omsluta dig. Men det är tyvär bara du som kan ta dig ur mörkret.
Jag finns där, glöm inte det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
10 comments:
Man kan inte mer än hålla med om andra halvan av vad du skriver. Inledningen är lite värre. Jag kan inte påstå att jag är ateist, utan mer av agnostiker, men jag är skeptisk till världslig kyrkopolitik. Det vill säga: Tro på Gud, inte på saker och ting som människor hittat på. Varför skulle Gud gilla dig om du betalar pengar till Kyrkan? Är det inte bättre att ge pengarna till någon som behöver dem? Nä, man ska gå ur Svenska Kyrkan och ge pengarna till någon som behöver dem bättre. Det är min åsikt.
Vi snackade lite med Alexej idag på lite samma tema, droger och alkohol altså. Han borde också trappa ner en hel del... Man blir ju orolig.
Förresten: http://real_american_religion.istheshit.net/
Det roliga är att typ hälften av allt som står i bibeln är saker som präster ändrat på för att lättare kunna konvertera folk/få mer makt. Så som t. ex att Jesus föddes på julafton, eller alla de kapitel som tagits bort.
Droger ja. Oroväckande...
Alltså pojkar, låt honom gå i kyrkan om det nu gör att han mår bättre. Religion är egentligen bara en ursäkt till ovetande, men det hjälper många framåt, och om Ahlberg blir gladare så ska han få det. Go kyrkan!
Och Stordal ska vi väl lära att låta bli, visst ska vi? Visst ska vi?
Hallejuja! Fahlström har nått igenom den Hedniska Dimman!
lol
Känns bra att du kommit ut i ljuset igen Ahlberg. Jag är dok inte särskilt troende men jag tycker däremot att man ska göra det man tycker är bäst. ;)
Min tro till gud försvann när 5 personer jag älskade försvann inom samma år, ifall han är dum nog att tro att någon kan leva sitt liv ordentligt efter något sånt är han helt blåst om det ska komma från mig.
Du och jag är rätt så lika, Ahlberg. Vi har båda haft våra idol, inspirationskällor. Vi älskar båda att hjälpa och vi känner båda att andra har ljus och hopp inom sig.
Vart vi delar oss är att jag inte känner för att bli särskilt emotionell mot någon av mina vänner igen, mest för att jag blev t.ex. misshandlad av tre av mina bästa vänner för nåt år sedan.
Alla ser vi att Stordal är på botten, men vad ska vi göra åt det? Den mannen ÄR faktiskt en Strykarkatt. Alla har vi val att göra, både i verkligheten och inom oss själva. Det enda vi kan göra är att stötta honom utifrån och be till allt heligt att han väljer rätt för sitt eget bästa.
Ludde, jag tycker din misstro till livet är sorglig. Gud har inget med personerna omkring dig att göra. Gud gav oss ett eget fritt medvetande att göra vad vi vill i världen. Gud kan bara hjälpa din inre styrka och dig, han kan inte styra andra åt dig.
Jag är ledsen om du inte kan reparera dig efter sådanna traumatiska händelser men det finns värre som har klarat sig. En afrikansk kvinna fick sin by nerbränd, blev våldtagen och fick sin familj dödad inför hennes egna ögon. Hon lyckades finna ro i livet igen trotts händelsen. Hon flydde till Amerika och startade ett nytt liv där hon idag lever i ro med en ny familj.
Onska händer alltid, men det är ditt val att gå vidare eller leva i det förflutna ludde.
Nej ludde, för att kuna hjälpa någon så räknas inte endast en korv till en tiggare då och då. För att hjälpa någon helt måste man kunna emotionelt sätta sig i den personens plats. Utan att kunna göra det så ger man bara hjälp för att känna eget lugn, inte för att människan verkeligen behöver det.
Och när det gäller martin så är inte valen hos en människa inte dom bästa. Jag tänker inte pracka på han mitt hopp till gud utan det får han om han vill hitta själv. Men han måste därimot ha ett hopp om en bättre framtid för annars så kommer han och hans själ störta i fördärv. Därför står jag bakom han för att han ska ha hopp i något, nämligen hans vänner.
Hejsan Ahlberg.
Jag blev länkad till din blogg här eftersom folk är oroliga för din mentala hälsa.
Det jag vill säga till dig är helt enkelt bara att jag tycker att din misstro till Gud är sorlig. Det är uppenbart att du missbrukar guds namn för att kränka honom. Jag hoppas inte att du gör honom alltför irriterad, annars kan det gå illa för de stackars barnen i Iraq. Inte för att han vill hindra dig från att göra honom irriterad, eftersom överbefolkningen i Kina är en börda han lätt skulle vilja få en anledning till att bli av med.
Något som jag tror på (se där, inte bara Johan tror på något) är en god tanke och värt att täkna på. Gud må fortfarande vara ett universiellt begrepp synonymt med hopp, men kan det vara så att den typen av hopp kanske inte längre funkar för så värst många idag? Problemen kan ses att bli allt fler, allt mer komplexa och allt mindre primitiva. Folk är inte längre ute efter sådana hjältar som verkar alltför långt bort från en själv för att kunna skänka en den ro man behöver.
Hjältarna enligt min mening kommer att vara några av oss människor, alltså de icke-fanatiska som inte ägnar hela deras liv åt att övertala världen om att världen själv är på ett visst sätt när den är på flera sätt, de som FÖRSTÅR, värderar långsiktighet och kortsiktighet lika och genom det våga använda sin egen hjärna för att analysera något och dra intressanta slutsatser utan att följa mönster som alla andra gör om man inte ser någon fördel med det, löser emotionella urspårningar, är praktiska och konkreta men ändå inte ser världen som platt pannkaka, de trevliga och trots sin perfektion är öppensinniga, lär sig, och kan se upp till någon och kämpa för att kunna ställa sig precis intill denne person.
Framförallt värderar jag de som faktiskt SER (i metaforisk bemärkelse). Inte bara ser det de själva vill se, men även anstränger sig för att se det de själva inte vill se. Dessa människors världsbild kan man inte förstöra, trots deras öppenhet och vilja att lära sig. För de har inte en världssyn, de har flera.
Döm inte folk för att de inte ser det du inte heller ser utan att själv märka att du inte ser det heller. Gör inte ditt liv miserabelt genom att säga att ditt liv var skit innan du började tro och att det genom din passivitet är lika skit bara att "den här gången" är det med en gud på toppen för att bedöva smärtan. Vill du vara en hjälte? Var isåfall det, men ta inte guds plats för han klarar sig rätt bra tycker jag. De handlingar du utför har du dig själv att tacka för. Men om du envisas med att missbruka den rätten att vara passiv och skylla allt på en gud, så var medveten om att rättigheter medför skyldigheter.
Post a Comment