Jag sitter här framför datorn med en kopp te och ett mail framför mig. Det är från Dennis, han bad om ursäkt om hans kommentarer i min blogg hade retat upp mig på något sätt.
Det är det jag gillar med Dennis. Han har alltid varit en vänlig själ som inte velat skada en fluga. Han skriker inte på folk, han frågar om folks godtyckande, han är artig och han har det många människor saknar nämligen förmågan att veta när man ska sluta och förmågan att säga förlåt. Han är en av dom vännerna jag respekterar mest i min vänskapskrets.
Och till din förlåtelse Dennis? Den behövs inte. Jag hade inget ont med dig, det är bara det att jag försöker följa bibel till dom punkter som är logiska och goda för mina medmänniskor, inte bråd och död för andra. Jag tror på det goda och ljusa hoppet precis som gud menade att bibeln skulle följas i dens skapelse.
Därimot blev jag lite arg igår, fast det var mest på Kevin. Inte för att han kritiserade min tro för det har jag räknat med att ni killar kommer att göra utan för att han började sina argument med personangrepp. Jag trode bättre om dig Kevin än att förolämpa min tro till gud och säga att jag medvetet vill kränka han.
Men om du vill ta till sådanna argument så kan jag inte hindra dig, bara hindra mig från att svara på dom. Jag tänker inte svara på inlägg där man tar till kränkande ord, tyvär men jag står över sånt.
Och till er andra? Ja nyllet, jag tar till mycket om gud eftersom det står mig nära. Gud har nämligen blivit en person som sitter mig nära om hjärtat. Folk bloggar om deras vänner, vad dom har gjort på dagen, hur dom mår och liknande. Sånt som står dom nära och Gud är något som står mig väldigt nära. Varför ska det vara förbjudet för mig att be om andras trevnad och goda framtid? Sist jag tittade var Gud en god sak, inte en svordom.
26 comments:
Jag visste inte att mina ord på det tidigare kommentaren är kränkade, men låt oss säga att det är det, och att bloggförfattarens menlösa beteende inte är det!
Om du inte tål kommentarer, varför har du isåfall på den funktionen? Och att gå och bli arg också! Liksom, vad är det med dig!? Du får ju missbruka guds namn hur mycket du vill på din blogg, då får jag väl också förbanna ditt missbruk? Eller får jag inte det enl. -->"din"<-- tro?
Men du har rätt, jag trodde nog också bättre om mig själv innan jag av någon anledning fick för mig att kläcka ur mig saker i din djävla blogg. Så jag ber här till dig om ursäkt att mina åsikter drev dig till vansinne, och jag respekterar att jag tydligen tycks förolämpa din tro genom att överhuvudtaget ha åsikter, som jag förövrigt trodde man fick ha enl. mänskliga rättigheter. Men jag förstår, DE KANSKE INTE GÄLLER PÅ DIN BLOGG.
Äsch, låt oss ignorera vad jag skriver förresten. För att försöka snacka något seriöst på en jämställd nivå på denna blogg är inte värt besväret. Helt otroligt hur mycket det snackas om att skänka glädje, men istället leder det bara till att man blir helt otroligt rabiat och illamående.
Låt oss alla sluta leka denna lilla äckliga lek vi leker. Jag förstår och kommer inte förneka att du ser mig som en irriterande idiot. Så för att avsluta denna hets-skriveri jag håller på med så säger jag att det är fritt fram för dig att se mig som en dålig människa. Men var medveten om att jag tycker att du inte respekterar en räka i din vänskapskrets. Och om jag inte visste bättre så skulle jag säga att du är ett meningslöst kräk som borde skjutas.
P.S. Vi lever på en platt jord, mina herrar. D.S.
För mig är det kränkande att du säger att jag förkastar gud. Om en människa gör handlingar som är gott för deras medmänniskor hur kan dom då vara fel? Skäller du på äldre damer som tror att deras anhöriga och vänner ska till himlen?
Jag har kommentarfunktionen för att folk ska lägga sina åsikter, ja. Men för det behöver dom ju inte vara kränkande imot ens åsikter eller tro. Och jag sa att jag var lite arg ja, mera upprörd att du tog till sånt. Men jag blev ju inte skogstokig och andades eld.
Och där har vi det igen, sluta säga att jag missbrukar guds namn när jag inte gör det. Jag satte guds namn i ett inlägg där jag ville att det skulle gå bra för en människa, är det fel?
Som jag sa så blev jag lite upprörd, inge mera och sedan sa jag att jag inte skulle svara pågurund av dom kränkande orden. Då tror du helt plötsligt att jag blev vansinnig?
Och du kunde ha sagt dina åsikter på ett annat sätt och sagt att kristendommen inte är så bra, det hade jag respekterat eftersom det hade varit ett icke-kränkande argument. Men så var ju inte fallet. Och med mänskliga rättigheter? Ja kevin, får man säga vad man ville i sverige? Nej ,inte om det kränker en annan person eller folkgrupp. Men du kanske ser förbi sådanna lagar?
Jag skulle kunna ha hållt en seriös diskution men det är ju dina kränkande argument som hela tiden sänker diskutionen till en nivå som jag anser opassande att ens gå in i. Och om du inte gillar att jag vill be för andras välmående och säga något med gud då och då så fine, läs inte min blogg om det inte passar.
Jag ser dig inte som en irriterande idiot men jag tycker inte om när folk använder sig av kommentarer som är personangrepp. En viktig del av kristendommen är att förlåta och se över. Varför skulle jag vara arg? Varför skulle jag INTE förlåta?
Och när det väl kommer till kritan, vem är "arg" imot vem? Jag sa bara att jag inte tänker acceptera att du kränker mig om min tro och därför svarar jag inte.
Vad svarar du?
"Och om jag inte visste bättre så skulle jag säga att du är ett meningslöst kräk som borde skjutas."
Detdär är faktist ett dötshot Kevin, är det rätt medel att ta till i en diskution?
P.S. Nej, Columbus bevisade att jorden var rund då han åkte över atlanten till Armerika.D.S.
Jag beundrar dig Ahlberg. Du är den enda människan som kan knäcka varende argument som jag kommer med. Du har helt enkelt alltid rätt.
Må gud vare med dig.
Min åsikt om detta:
Olle bertil säger nej™
Och kom inte med en "din misstro är sorlig" eller något liknande för alla har rätt till sin åsikt! xD
OLLE BERTIL FTW!
Men Emmin, jag tyckte hans misstro till livet var sorgligt. Varför ska någon behöva leva sitt liv i tron om inget gott i framtiden eller bara se sin dåliga dåtid?
Sånt Emmin, tycker jag är sorgligt i meningen sorg, inte förakt.
Och tack Kevin att du sa så, det var snällt och må gud vara med dig också.
Det här är det bästa jag någonsin läst. Epic! ^^
Du vet när någon är sådär riktigt kär? Sådär kär att personen berättar om sin kärlek för precis alla han eller hon träffar, till den grad att det är störande för omgivningen?
När man pratar så mycket så börjar man undra om personen faktiskt är kär, eller bara försöker övertyga sig själv. Eller om personen kanske är sjukligt besatt...
Jag respekterar din tro och accepterar din rätt att följa vilken religion du vill, men det känns som om du allt snabbare går från "Troende" till "Fanatiker"... Du verkar ju inte ens läsa Kevins kommentarer innan du angriper dem, och du verkar inte inse vad du skriver i dina egna kommentarer, eller vad du säger till oss på dagarna.
Du är vår vän, och ingen av oss vill förolämpa dig på något sätt, men du börjar låta obehagligt lik kvinnan på Scientologikyrkan, och... well... Vi är oroliga Johan. Inte bara jag, och inte bara Gänget, utan allihopa.
Min tro nämner jag faktist sällan i jämnförelse med hur jag skulle vilja säga det. Ibland kan jag dra ett stycke eller mening ur bibeln som jag tycker är bra och givande till diskutionen och då drar ni över det i världens mest teologiska debatt. Annars brukar det vara ni som börjar diskutionerna med tex "Det står i bibeln bla att..." eller "spoiler, jesus dör!". Vad vill ni att jag ska göra, sitta och nicka medgivande utan en egen åsikt?
Min tro till gud är stark och är en stor del av mig, detta kan jag inte förnekas. Även under tiden jag inte trodde på kristendommen som trode jag på en osynlig makt som vakade över oss. Den tron har bara bytts till kristendommen. Vad är problemet?
Och jag läse hans kommentarer Johan och jag gav svar som endast inehöll respekt utan att förolämpa han. Till och med Kevin som är en av dom människorna som håller fast vid sinna argument, en egenskap som är hedersfyld, erkände att jag hade rätt och att det han skrev kanske var lite förhastat. Men detta verkar du inte vilja se utan mera bilden av att Kevin är rösten imot kristendommen och jag för, jag är personen som har fel redan innan argument har bytts. Erkänn att innan jag öppnat munnen har du valt sida!
Och ni nu är oroliga för mig så sluta. Hur kan ni vara oroliga för att jag vill visa välvilja och kärlek imot andra? Hur kan ni vara oroliga för att jag vill möta andra med ett leende på läpparna? Hur kan ni vara oroliga för att jag ska vara trevlig, snäll och rättvis imot dom människor som lever sinna liv gott? Hur kan ni vara orolig för att jag vill skydda folk imot dom männsikor som vägrar inse en människas värde, dom som vägrar att följa dom lagar som behagar deras medmänniska? Är ni oroliga för att jag ska vara god?
Snyggt försök Nyllet, men när ska du inse att Ahlberg inte går att slå när det gäller sådana debatter?
Jag svävar bland moln över hur rätt han har. Jag menar, helt rätt till exempel att "vi lever vårt liv utan att se något gott om framtiden, eller ser vår dåliga dåtid", för det är ju förstås det vi egentligen försöker säga!
Både du och jag vet Nyllet att han snart kommer att möta hans underbara vackra ljus han så gott talar om, i ögonen. Faktiskt. Vi kommer troligen att vara där också. Förresten Ahlberg jag var i kyrkan i söndags, men jag såg inte dig. Vilken kyrka tillhör du?
=)
Jag tillhör inte direkt en kyrka utan brukar bara gå till kyrkan i centrum. Varje söndag på gudstjänst.
Då ska vi se, jag tar och bemöter varje stycke i din kommentar för sig. Jag vill återigen poängtera ut att jag inte avser att förolämpa dig eller din religion på något sätt.
Jag kan inte tala för de andra, men jag har i alla fall inte nämnt kristendom eller religion i din närhet. Jag är nämligen av principen att religion är något personligt, och att man aldrig, aldrig ska tvinga på någon annan sin tro eller religion. Därför reagerar jag när du vrider in religion i samtalet ganska ofta. Det är allt ifrån småsaker som "Förlåtelse är en dygd" till "Oj, jag kan inte, jag är i kyrkan då". Saker som i grund och botten inte är irriterande, men ibland känns det mest som om du försöker säga "Hej, kom ihåg att jag är kristen!". Det är säkert inte menat så, men det känns så.
Problemet är inte i grund och botten att du är kristen, utan att det är så extremt och gick så fort. Citat som "Fast jag tycker faktiskt att de som följer religioner är hedningar" och "Jag behöver gå på mässa på söndagen... Jag kanske kan be en förlåtelsebön nästa söndag?" blir lite obehagliga när de kommer så tätt. Särskilt när de kommer från dig, som liksom blev extremt troende kristen över ett par dagar. Innan dess var du, som du själv säger, bara agnostiker. Från agnostiker till... ja, nästan fanatiker på en vecka, liksom. Vi oroar oss, för att du är vår vän. Och för att vi vet att den som verkligen är fanatiker inte vet det själv. Altså ser vi det som vår plikt som vänner att hålla ett vakande öga.
Nej, Ahlberg, jag valde inte sida i förväg. Du om någon borde väl veta att jag försvarar dig mot Kevin när jag anser att det är han som har fel. Den här gången kan jag inte påstå att jag tycker att han har rätt i allt han skriver, men jag tycker att han har vissa poänger. Poänger som du verkar missa. Du verkar också missa en hel del ironi i Kevins kommentarer.
Självklart inte. Allt i ditt stycke är helt rätt. Vi älskar när du är en god och trevlig människa. Det är bara det att... Du har alltid mött oss med ett leende, alltid försvarat svaga människor när du kunnat, alltid varit trevlig, snäll och god. Det har ingenting alls med kristendomen att göra. Jesus gör dig inte till en bättre människa. Jesus kan kanske göra skillnad för dig personligen, vad vet jag? Det är dock inte Jesus som gör dig till den du är. En människa är som han eller hon är, oavsätt religion. Du skulle vara en lika god människa oavsätt om du var ateist, djävulsdyrkare, muslim eller agnostiker. Blanda inte in religionen i din personlighet.
Det som oroar oss är hur snabbt och plötsligt du gick från agnostiker till en närmast fanatisk nivå av tro. Plötsligt nämner du Gud eller bibliska ideal och budskapsord flera gånger om dagen, du beskyller folk för att vara hedningar, du försöker konvertera Stordal, du går till mässan varje söndag, du skriver tre blogginlägg som alla handlar om Gud...
Som sagt; vi är oroliga. Det kanske säger något att vi är mer oroliga för dig än för någon av våra andra vänner just nu... Kanske är det ingen fara, men eftersom vi är dina vänner så tar vi varje varning på allvar. Även om otack är världens lön.
Jag har dragit mig för att blanda mig in i den här diskuissionen ganska länge nu men det känns som att det är dags att säga något.
Ingen menar att kränka din tro Ahlberg men de har en poäng i att det gått väldigt fort,från 0-100 på väldigt väldigt kort tid.
Först när du började prata om Gud så tänkte jag att du blivit troende eller i alla fall aktivt troende,hur man nu väljer att beskriva det.Men det sättet du gjorde det på och omfattningen av det gjorde mig lite illa till mods.
Sedan kom också dessa redan tidigare nämnda blogginlägg och fler samtal om Gud.Visst har jag tagit upp Gud med dig själv också men när du pratar och svarar mig så får jag en känsla av att allt inte står rätt till.
När jag läste igenom dessa kommentarer så kännde jag hur nackhåren reste sig på mig.
Snäll och god har du alltid varit det vet jag såväl själv men nu känner jag faktiskt inte igen dig längre.Det här säger jag inte för att vara elak eller ge mig på din tro,utan för att du faktiskt blivit helt förändrad på kort tid.Försök lyssna på oss för vi vill dig väl vännen.
Jag har försökt hålla min tro för mig själv men när ni säger saker som går imot min religion så måste jag protestera. Jag vägrar sitta tyst och bara ta imot.
Och om en sak går över en gudtjänst så måste jag protestera och anmärka att jag har faktist plikter att förfylla. Nu går det bort för ödeväv och medeltidsveckan och då måste jag på något sätt göra något för att kompensera förlusten.
Och kan jag råda över att du tycker att något låter som något helt annat. Jag säger saker om gud för att jag säger det som är logist för mig, inte för att folk ska uppmärksamma mig som kristen.
Det gick fort? Hur tror du att det sker? Man förbrereder sig ett år för att under den tiden sakta tro på gud? Nej, man börjar bara tro på gud och det var det som hände. Jag resonerade med mig själv och fann att jag tror på kristendommen.
Jag visste väl om hans ironi Nyllet. Men jag tar min tro på såpass allvar att jag inte svarar med ironi. Anledningen bakom min seriositet var därför att jag ville visa att jag menade allvar.
Ibland så är inte den största striden inte den yttre, utan den inre Johan. Jesus gör alla till en bättre människa. Jag började tvivla på mig själv och därför kände jag mig hemskt. Att göra folk glada gör mig lycklig men inte för alltid. Gud finns där för mig och gör mig lycklig, ibland så måste man se över sig själv också. Och det är där du alltså har fel, för hopp ändrar alltid en person!
Och ens tro har ingen tidsbestämming. Det som räknas är att jag tror på gud och tron om kristendommen. Och jag har aldrig försökt konventera Martin. Jag skrev i min blogg att eftersom han inte har en gud att luta sig imot när han behöver det så ska jag finnas där. Vart är konventerandet?
Och mässa är väll min ensak? Jag vill få syndernas förlåtelse, ska jag inte få det?
Och jag har inte skrivit tre blogginlägg som bara handlar om gud. Första jag skrev så sa jag att jag hade fått min tro tillbaka, resten var om martin.
Andra jag skrev handlade om en liten flicka och om hur jag skämdes över att jag inte såg insidan av henne. Och tredje handlade om minna kännslor över kommentarerna sagda i det andra inlägget.
Alla hade delar av min tro till gud i sig ja, men det är bara för att det är en del av mig och en blogg ska just handla om det. Jag ser inte dig klanka ner på Sonja för hon skriver om sin pojkvän, en del av hennes liv i sin blogg?
Och ni behöver inte vara oroliga, jag har redan en herde som vakar över mig. Men jag uppskattar att ni försöker ^^
Lyssna gärna på vad jag har att säga!
Jag måste erkänna att jag bakom ryggen på dig har kontakt en förening vid namn "FRI - Föreningen rädda individen" som specialiserar sig i diverse rörelser som ses manipulativa. Allt detta för att jag ville få råd och kolla med experter hur de reagerade när de läste din blogg.
Det de sa till mig var att din blogg ger symptom på att den kristna mässan du har gått på har påverkat dig på samma sätt som sekter gör när de använder sig av personlighetsförändrade tekniker. Jag var efter samtalet nästan mer och mer övertygad om att du hade blivit berörd av en sekt! Det känns inte heller helt och hållet som om det du skriver verkligen kommer från dig.
Därför måste jag säga så här Ahlberg, jag tror att du genomgår någon form av djup ångest och upplever allt och alla omkring dig som ett hot. Jag tror att vi kan skänka dig frid bara du låter oss. Låt oss prata om det här i det verkliga livet när vi träffas. Där kan du förklara för mig hur du känner, och jag kommer att lyssna!
Jesus gör alla till en bättre människa. Jag började tvivla på mig själv och därför kände jag mig hemskt. Att göra folk glada gör mig lycklig men inte för alltid. Gud finns där för mig och gör mig lycklig, ibland så måste man se över sig själv också. Och det är där du alltså har fel, för hopp ändrar alltid en person!
Om Jesus nu gör dig till en bättre människa, hur kommer det sig då att en av de godaste och trevligaste människorna jag någonsin träffat kommit att bli något mindre god och trevlig sedan han blev kristen?
Du är en underbar människa, Johan. Varför skulle du inte vara lycklig? Naturligtvis får du vara religös om du vill, men använd inte Gud som någonsorts styrka för att du har dåligt självförtroende, skaffa bättre självförtroende istället! Du är trevlig, ser rätt bra ut, är hjälpsam, hyfsat intelligent, kärleksfull, medlidande... Den enda kritik jag någonsin hört någon ljuda är att du omedvetet är en aning diskriminerande mot kvinnor. Det lär inte vara något Gud kan hjälpa dig med.
I grund och botten vill jag väl säga att jag är en aning skeptisk till din tro så länge du tror för att du har dåligt självförtroende. Jag tycker nämligen inte att du har någon anledning att ha ett dåligt självförtroende. När du skaffat dig ett bra självförtoende så är du välkommen att gå med i vilken religion, eller sekt, du vill. Tills dess kommer jag hålla ett vakande och kritiskt öga. För du är min vän.
Alltså Ahlberg, min vän, jag måste bara få säga ett par rader.
Jag vill se dig som killen som kanske är kristen och dyker upp på gudstjänsten ibland, hjälper till, kör de gamlas rullstolar och leende pratar med de livserfarna människorna när ni fikar mariekex efter mässan. Det är något fint, och ett sätt att tro och hjälpa.
Du kan hjälpa den här världen, och det vet jag att du vill. Men att bli så beroende av sin tro som du verkar ha blivit begränsar dig och, som du kanske märker, skapar bara irritation och tjaffs. Och det verkar ha gjort dig till en, kanske inte sämre, men ändå... jobbigare människa.
Gå till kyrkan, hjälp världen, ät mariekexen och bli en konkret och fysisk hjälte. Den ordningen.
Puss.
Vad Emilia menar är att hon också är oroad... Öh... Tror jag.
Är jag inte en människa Johan, är jag inte en man som ni? Kan inte jag få må dålig eller ha en dålig vecka? Gud hjälper mig att läka minna inre sår, det som jag behöver. Och detdär med diskriminerande imot kvinnor har jag ingen ning om vad du pratar om. Jag diskriminerar verkligen inte kvinnor, nästan mer ser upp ibland till dom.
Och Henning, jag trode att du inte skulle ha så fel. Tro sätter inte grännser, tro korsar gränser och får folk att gå till oerhörda nivåer. Min kristna tro är säker och inte något kanske. Och den enda anledningen till att jag skulle se mig som jobbig är för att jag håller fast vid min tro. Och om detta är jobbigt är jag tyvär en "jobbig" person.
Och Kevin, jag känner din sort. Du säger att du gör detta för att du är min vänn och bryr dig.
Om detta skulle vara så enkelt men icke.
Det du är en Ärejägare!
En människa som gör nästan allt för att visa sig duktig. Du förolämpade mitt förtroende när den enda anledningen bakom ditt trevliga betende var att få ut information ur mig. Fråga mig om du vill veta något! Sekt säger du? Är inte meningen med en sekt att suga ut mig på pengar? Alla tio kronor jag brukar sänka till kollektivet för våldtagna kvinnor. VILKEN HEMSK SEKT! Men dom kanske vill ha min tid? För jag är ju absolut inte alls i kyrkan högst 95 min på eget initiativ, dom tvingar ju mig!
Och sluka lek hobbypsykolog! Jag ser ingen av er som ett hot, jag ser er som minna vänner! Och hur skulle du kunna veta något om minna tankar iallafall? Det djupaste samtal vi har är "hej" ibland i skolan! Sluta leka helgon! Så ring du minna föräldrar du, lek upplysare so kommer till dom med viktiga nyheter, lek helgon. Mina föräldrar vet mycket väl att det inte är något fel på mig och dom stödjer mig till hundra procent som vissa andra vägrar!
Detta är en av dom få gångerna ni kommer se mig så fördömmande och jag ber om ursäkt att ni fick se det.
Förlåt.
Inte lite Comments ^^
"Är inte meningen med en sekt att suga ut mig på pengar?"
Det är det väl inte, eller? En sekt är en sak som hjärntvättar folk så att folk går med dom typ eller? ^^
Em-man, njae.. syftena varierar iof men oftast är det att på ett eller annat sätt dra in så mycket pengar så möjligt till en eller ett par högt uppsatta personer.
Kan man inte bara tro på gud lite lagom sådär?
Livet består ju trotts allt av många saker som gud(om han finns) inte har något med att göra.
Jag har då sex när jag har lust minsann =)
Det finns sekter som är destruktiva utan att kosta pengar. Jag skulle säga att flera av de mest destruktiva är Peace, Love and Understanding-sekter utan vinstintresse. Dessutom kan man tro "för mycket" på vanliga religioner. Skadar man sig själv och andra så tror man för mycket.
ag gillar män
Post a Comment